- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2532

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2¾32 NITTIONDE KAPITLET.

Tag du och göm ett af mina barn i hvart och ett af dina sår.»
Strax efter sedan fadern hade uttalat dessa ord, föll ett af barnen,
en 16 à 17 års gosse, vanmäktig ned till golfvet och började
högljudt ropa till Gud. Den äldre systern, som såg detta, föll
likaledes till golfvet och började också att ropa till Gud. Båda
barnen voro gripna af djup oro och förskräckelse, och redan
följande dag hade de kommit till frid och voro hjärtligt nöjda
och glada.

Ryktet om denna märklig’a tilldragelse gick som en löpeld
genom hela orten, och redan följande afton samlades en stor
skara af människor i det ofvannämnda hemmet. Man sysselsatte
sig med läsning, sång och bön. Under denna afton upprepades
åter igen, hvad som hade tilldragit sig under den föregående,
och åtskilliga »föllo» äfven nu. Bland dessa var en 70-årig man,
som låg och grät på golfvet. Sammankomsten fortsattes ända
till kl. 6 på morgonen. Man omväxlade med läsning, samtal och
sång, och ej mindre än 14 à 15 personer blefvo under natten fattade
af Herrens ande, och större delen af dessa kom sedan till frid.
Under följande aftnar höll man sammankomster, hvilka aflupo
ungefär på samma sätt. En af denna rörelses ledare säger: »Den
skarpa väckelsen och det stora behofvet af tröst och upplysning
för de väckta gjorde det nödvändigt att så länge och så ihärdigt
som möjligt hålla på med ordet och bönen.» Hvad som i
synnerhet utmärkte dessa sammankomster var det samtalande, som
jämte det muntliga föredraget samt sång, bön och läsning af
Guds ord plägade förekomma vid desamma. Detta samtalande
bestod däri, att de uppväckta och troende gingo omkring och
talade med de ogudaktiga, som hade infunnit sig vid
sammankomsten, och uppmanade dem att vända sig till Herren. Därvid
plägade man oafsiktligt ordna sig efter ålder och kön. Barn
samtalade ofta med barn, äldre med äldre. Understundom träffade
man någon, som kraftigt opponerade sig mot hela denna rörelse.
»Ni är tokig; ni är galen! Ja, du är vackert ett Guds barn, du!
Vi veta nog, hurudan du varit!» Dylika yttranden hördes från
de ogudaktigas läppar. Men då plägade de troende samla sig
just omkring en sådan för att öfverbevisa honom om hans
olyckliga tillstånd. »Du är alldeles förskräcklig», sade de, »du går

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free