- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2551

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I SMALAND. 2551

län, innefattande socknarna — norr ifrån räknadt — Byarum,
Tofteryd, Äker, Käfsjö, Hagshult, Fryeled, Värnamo, Tånnö,
Voxtorp, Gällaryd, Rydaholm, Karda och Hänger. I hjärtat af
Småland ligger häradet, och äkta småländskt är det till sin natur:
berg, backar, sandmoar, skogar, små ängar, åkrar, små sjöar
o. s. v. Här liksom i Tveta härad, hvilket ligger omedelbart
norr om Östbo och omsluter Jönköping, begynte tidigt den
småländska andliga rörelsen och fortgår ännu.

Rörelsen fick sin upprinnelse i sydvästra hörnet af häradet,
i Karda socken. Den ursprungliga anledningen var, förunderligt
att säga, Napoleon den stores vilda framfart i vår världsdel. Ar
1813 hade denna nått den stora handelsstaden Hamburg. Där
bodde då den rike handelsmannen J. F. Petersen med sin unga,
sköna och rikt begåfvade maka Emelie Eckhart. Som hennes
äldre syster redan var i Sverige, gift med en ryttmästare Rappe,
beslöto makarne Petersen att låta svågern här inköpa ett gods,
där de kunde slå sig ned. Till deras stora öfverraskning men
säkert i enlighet med Guds vilja inköpte han det aflägset och i
en ytterst mager trakt liggande Herrestad i Karda socken. Här
tänkte de stanna, blott till dess det politiska ovädret rasat ut i
deras tyska hemland. Men annorlunda blef det. Deras stora
förmögenhet, som kvarlämnats i Hamburg, hade förstörts under
kriget; de hade nu blott Herrestad kvar. De måste sålunda stanna
i Sverige, i början till sin förtviflan men, såsom de sedan insågo,
till sin stora lycka, ty de lärde här i nöden och ensamheten
känna Herren Jesus, som först gjorde dem själfva så lyckliga,
och för hvilken de sedan med glädje lefde och verkade.
Petersen hemkallades redan 1835, hvarför han sällan nämnes i
förening med verksamheten. Fru Petersen åter, eller »mormor på
Herrestad», som hon allmänt kallades, lefde till 1859 och var
ända till slutet oaflåtligt verksam i sin mästares tjänst.

Här är hvarken rum eller afsikt att närmare beskrifva denna
verksamhet, hvilken därtill förut beskrifvits (se sid. 349 o. £).’ Den var
Kristuslik i så måtto, att den afsåg hjälp för både kroppen och själen.
Huru stor fattigdomen då var i dessa trakter, bevisas bäst af ett
kändt yttrande en sakkunnig man rörande vatten- och brödstraffet.
»Om man tager en torpare från Västbo eller Östbo härad och
sätter honom i fängelse på vatten och bröd i Jönköping, så är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free