Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2556 NITTIONDE KAPITLET.
Kyrkoherden Sjögren och pastor Palmberg voro själen i
verksamheten. Till dem sällade sig tre andra af Kristi kärlek
itända yngre präster. De voro komministern i Karda och Hånger
Axel Bergh och komministern i Rydaholm Nils Sandblad samt
den på gränsen till Östbo, i Gnosjö, en tid verkande v.
komministern Svening Henriks. Dessa fem — eller riktigare fyra, ty
Sjögren var ju icke i tillfälle att resa omkring så mycket — hade
i regeln 4 à 5 eller flera söndagar i veckan. Ty jämte den
söndagliga tjänstgöringen i sina sockenkyrkor reste de ofta 3 à 4
dagar i veckan från kyrka till kyrka och från missionshus till
missionshus, predikande och vittnande, att människorna måtte
omvända sig, samt samtalande med de bekymrade och —
isynnerhet gäller detta Palmberg — ordnande verksamheten på de
orter, de besökte. Ofta hade de en eller flera af Jönköpings
missionsförenings predikanter i sällskap, och sålunda stärktes än
ytterligare den fridsamma och vänliga förbindelsen mellan
troende präster och lekmän, som förefanns och ännu förefinnes i
dessa trakter.
Naturligtvis kunde en sådan verksamhet icke aflöpa utan
svåra mothugg och lidanden. Det rådde en den innerligaste
endräkt mellan de troende arbetarne, vare sig de voro lekmän eller
präster. Men prästerna i allmänhet hatade här som annorstädes
denna endräkt och ville, att det skulle vara endräkt mellan alla
präster, vare sig de voro oomvända eller omvända, och tvedräkt
mellan å ena sidan alla präster och å andra sidan alla lekmän.
Om de strider, som uppkommo häraf mellan präster och präster,
och om de hårda tillvitelser, som de nämnda resande bröderna
fingo uppbära af sina s. k. ämbetsbröder, kunde skrifvas en hel
liten bok. Men här är icke rum därför. I stället må sägas, att
verksamheten gick framåt med nya väckelser och nya grupper
af troende. Så fortgick det från omkring 1875 till 1885 och
längre. Det var en helig pingsttid. De skaror af frälsta själar
och de små missionsföreningar, som finnas i dessa trakter, äro
en frukt hufvudsakligen af denna sköna väckelse- och
besökelsetid.
Efter denna större väckelsetid hafva rörelserna utvecklat
sig mera jämt och stilla. Flera gånger hafva väckelser
förnummits, väl i hvarje socken af häradet, särskildt i Byarum. Verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
