Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2561
Såsom exempel på denna bitterhet och fiendskap mot
lekmannaverksamheten må här erinras om den förföljelsestorm, som
år 1894 uppstod inom Urshults och Skatelöfs socknar mot
predikanterna M. Bäcklund och G. Raquette, hvilka då på uppdrag
af Svenska missionsförbundet en tid verkade i dessa trakter. I
ett bref af den 20 augusti sagda år skrifver Raquette rörande
denna sak bland annat följande: »Här i Urshult har stormen
nu börjat bryta lös. I går, då vi hade möte utsatt, kom en
deputation af 4 stycken rusthållare, som å allmänhetens vägnar
anhöllo, att vi skulle sluta upp med verksamheten här, i annat
fall läto de oss förstå, att det skulle blifva — kraftåtgärder. I
tisdags blef vår värdinna öfverfallen af några karlar, då hon var
borta till en granngård i ett ärende. Hon fick sin hatt och schal
sönderskurna och blef upprepade gånger kullkastad och sparkad.
Slutligen lyckades hon fly in i en stuga i närheten och upp på
vinden. En af männen gick sedan vakt med bössa omkring
huset och bedyrade, att hon ej skulle komma därifrån med lifvet.
En annan person, som lyckades narra våldsverkaren afsides för
en stund, beredde därigenom den förföljda tillfälle att fly undan
till sitt hem, men knappt hemkommen hörde hon förfölj arnes
skrän efter sig i skogen. Vi hade att genast bereda oss på
belägringstillstånd. Bäcklund och jag ämnade taga vår tillflykt
upp på vinden. Vi kunde ej undgå att tänka på Wikholm och
Johansson i Sungpu. Emellertid hindrades de af
tillstädeskom-mande personer, och vi sluppo undan för den gången. Få se,
huru länge det går. Vi äro beslutna att ej lämna vår post.
’Lefva vi, så lefva vi för Herren, och dö vi, så dö vi för Herren.
Ehvad vi lefva eller dö, höra vi Herren till’.»
Under det inom vissa delar af Kronobergs län, i synnerhet
de socknar, som gränsa intill Jönköpings län och Skåne,
evangelisk verksamhet bedrifvits ända sedan 1850-talet, så gifves det
åter många socknar, där lekmannaverksamhet först under det
sist flydda årtiondet börjat bedrifvas. Dessutom är det en ganska
stor del af länet, som ännu är en ödemark i andligt afseende.
Denna del, känd under namnet »Det mörkaste Småland», består
af omkring 30 socknar, inom hvilka ingen missionsförening ännu
finnes. Befolkningen är försänkt i allehanda synder och
dårskaper och berömmer sig däraf. Man är förskräckt för nyläseri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
