Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2579
hvilka han kom i beröring. Hans glada frimodighet och
solljusa blick gåfvo det intrycket, att man hade framför sig en
rätt israelit utan allt svek. Af hög och låg åtnjöt han därför
mycket förtroende. Generaldirektör Wieselgren gaf honom
skriftlig fullmakt att besöka rikets alla fängelser, och ett par
stifts biskopar rekommenderade honom hos sina respektiva stifts
prästerskap, att han vid lämpliga tillfällen skulle få uppträda i
kyrkorna. En nästan underbar förmåga ägde han ock som
folktalare. Genom sitt varma hjärta, sitt fyndiga, humoristiska
tal kunde han få människor att lyssna till, då han talade, samt
bringa dem att gråta eller le vid tillfällen, då andra predikanter
skulle hafva blifvit nedtystade. Stundom tycktes han kunna
säga hvad som helst och upprepa samma uttryck eller bibelord
huru många gånger som helst, utan att åhörarne tröttnade att
höra eller förargades på honom.
Vid ungdomsmöten var ingen mera välkommen och gärna
hörd än Carl Andersson. Hans ungdomliga, nästan barnsliga
glädtighet och ofta humoristiska tal tyckte de unga mycket om.
Det märktes ej heller, att de hade en 60- eller 70-åring ibland
sig, då han var med. Han besvärade dem icke alls genom sin
ålder, utan de kunde samlas omkring honom, se på och le mot
honom, som om de haf: en älskad jämnårig i sin krets. Han
fick ock gärna säga dem, hvad han ville, ja, äfven det mest
allvarliga, utan att någon skugga af ålderdomens främmandeskap
kunde märkas på deras anleten. Härtill bidrog icke blott Carl
Anderssons särskilda naturbegåfning utan ännu mer hans
innerliga och glada gudsfruktan. Hos honom besannades det ordet:
»Sann gudsfruktan är glad som dagen».
Af den förut nämnda tillåtelsen att besöka fängelserna
gjorde Carl Andersson flitigt bruk. Många af vårt lands
fängelser besökte han upprepade gånger, och för de olyckliga, som
hamnat inom deras murar, fick han blifva till mycken välsignelse.
I synnerhet var han angelägen om att alltid bringa budskapet
om »långfredagskärleken» till de dödsdömdas celler.
Alftamördarens, Glimmingemördarens m. fl.:s exempel visa ock, att den
varmhjärtade lekmannens kärleksfulla vittnesbörd förmådde hitta
vägen till hjärtan, som af andra ansågos hopplöst förhärdade. Hans
sista längre resa gällde massmördaren Nordlund, och på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
