- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2587

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2587

utan min rättfärdighet är i Kristus, ty han har betalat mina
synder.»

Vilja vi sammanfatta det östra småländska lärosättet i några
hufvudpunkter, så blifva de följande: a) »Den otrogne är
rättfärdig inför Gud i Kristus. Tron är endast sättet, hvarpå man
njuter, hvad man som otrogen redan är i Kristus, b) Den otrogne
är lika behaglig och täck inför Gud som den troende, c) Den
troende är liksom den otrogne till sin person förbannad och
fördömd, d) Upprättelsen sker aldrig i människan utan har en gång
för alla skett i Kristus. Guds beläte återställes icke i människan
utan i Kristus, och i honom äro vi genom tron skapade till nya
människor. Såsom människa är det därför ingen åtskillnad mellan
den rättfärdige och den ogudaktige.»

Att en sådan lärouppfattning skulle sönderslita de kristna
missionsföreningarna på denna trakt, är klart, men denna andliga
sköfling hade måhända kunnat undvikas, om Nordöstra Smålands
missionsförening hade fått behålla sin nitiske och allvarlige
ordförande grefve Stackelberg. Men han hemkallades den 22 februari
1871, således just vid begynnandet af Welins och Wirséns andliga
verksamhet.

Till Stackelbergs efterträdare valdes dåvarande
brukspredikanten Hjelm. Men emedan han till sitt väsende var något vek
och obeslutsam, så saknade han den kraft, som behöfdes för att
motstå Welin och hans djärfva anhängare. Den s. k. »welinska
förbannelseläran», så kallad, emedan den hufvudsakligen betonade,
att de troende äro till sina personer eller i sig själfva förbannade,
utbredde sig ganska väldigt ända till år 1874, då genom en
uppsats på omslaget af tidningen Pietisten ej så få väcktes till andlig
nykterhet och besinning. Kärntruppen fortsatte emellertid med
ännu mera nit att utbreda sin lära och benämnde uppsatsen på
nämnda omslag för »det kalla omslaget».

På ett kvartalsmöte i Västervik den 12 och 13 januari 1875
afsatte helt enkelt de närvarande kolportörerna jämte de få
styrelseledamöterna, som infunnit sig-, hela styrelsen och valde en
ny sådan, bestående af dem själfva och några andra personer.
Vid detta tillfälle invaldes provinsialläkaren Arvid Moberger i
Högsby i styrelsen, en åtgärd, hvarigenom man trodde sig
kunna upphjälpa ställningen. Mot ett sådant tillvägagående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free