- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2624

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2624

NITTIONDE KAPITLET.

skulle ådraga mig skam eller skada inför människor, ty på Gud
och hans heliga misshag till synden tänkte jag icke. Jag rusade
därför fram i den vildaste fart på syndens bedrägliga väg utan
att frukta ett ögonblick för helvetet, och jag kan icke nog prisa
Guds fördolda, bevarande hand, som höll mig tillbaka, att jag
icke kastade mig in uti sådana synder, där den världsliga lagens
arm kunnat straffa mig».

Nämnde skollärare, som var ungefär jämnårig med Norén,
hade nyligen blifvit väckt till besinning om sin själs frälsning
och brann därför af nit för barnens eviga väl. Det Guds ord,
han talade till dem, träffade Norén redan första dagen, han var
i skolan. Han kom i djup nöd icke blott öfver någon viss synd
utan öfver hela sitt förhållande under sitt förflutna lif. Han fann
sig icke hafva gjort något godt utan blott ondt, mycket ondt,
allt ondt. Aldrig hade han hört eller sett någon bedja. »Men
hemkommen till mitt kvarter», säger han, »kastade jag mig genast
på knä och bad — ja, jag vet icke allt, men det, som mest och
nästan beständigt låg för mig, var, att Jesus måtte ikläda mig
sin förvärfvade rättfärdighet. Det dröjde icke mycket öfver 8
dagar, förrän jag var lycklig och glad i min frälsare. Hela
läkedomen lade han in blott i en liten sångvers. Ack, så lycklig
jag var! Jag instämmer fullkomligt med sångaren: ’Den stund
går aldrig ur min håg, då först jag Jesus såg’».

Under sin studietid fick Norén göra många erfarenheter af
både ljuft och ledt, men genom Guds beskyddande nåd blef han
bevarad från att falla för de mångskiftande frestelserna under
skoltiden. Efter slutad kurs vid seminariet tillträdde han samma år
folkskollärarebefattningen i Algutsboda socken. Han började
genast att för barnen i skolan vittna om Kristi nåd, och på
lördagseftermiddagarna höll han för dem enkla bibelförklaringar öfver
den följande dagens evangelium. Barnen gingo hem och
omtalade detta, och följden blef, att äfven barnens föräldrar infunno
sig i skolan vid dessa tillfällen för att åhöra undervisningen.
Norén var dock ännu af den öfvertygelsen, att han ej borde
sträcka sin undervisning längre än till barnen inom skolan, men
annorlunda hade Gud bestämt. Dels genom läsningen af Rosenii
skrifter och dels genom uppmuntran af troende präster
skingrades så småningom denna betänklighet, och, då han sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free