Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2630
NITTIONDE KAPITLET.
redlige lärarnes skrifter. Därjämte pådiktade han dem en hel
mängd villfarelser, som kyrkohistorien förmäler från den äldsta
kristna tiden, och som han uppläste ur en af pastor Hedberg
utgifven bok. En söndagseftermiddag höll han ett sådant föredrag
i ett af socknens skolhus. Några personer, som i den närbelägna
gästgifvaregården druckit sig rusiga, infunno sig i skolhuset för
att åhöra hans predikan och sökte då att öfva våld mot dem,
som de visste, att kyrkoherden ansåg för villfarande. Men en
vänligt sinnad fjärdingsman hindrade våldsverkarne att fullborda
sitt uppsåt och förde de närvarande troende in i en närbelägen
stuga, där han sedan höll vakt, tills dryckeskämparne slutligen
aflägsnade sig. Folket var så upphetsadt, att det var förenadt
med fara för de troende att visa sig utomhus, sedan skymningen
inträdt. I synnerhet i grannsocknen Torsås ägde ofta störande
uppträden rum vid sammankomsterna. Barn och tjänare
utskickades af föräldrar och husbönder för att slå med stakar och
stenar i väggarna, där samlingar höllos, och de äldre försökte
tränga sig in i rummet och draga ut predikanten. Skulle
predikanten gå eller åka något stycke väg efter sammankomstens
slut, måste han ofta uppskjuta affärden, ty våldsverkarne stodo
på vakt för att på lägligt ställe öfverfalla och slå honom, eller
ock lade de stora stenar, grindar m. m. i vägen, där skjutsen
skulle färdas fram, på det att de åkande i mörkret skulle köra
omkull och skada sig. Seldon, fotsackar och vagnsäten blefvo
söderskurna för läsarne vid sådana tillfällen, och en gång
uppgick lagningen för ett sålunda ramponeradt åkdon till 45 kronor.
Hade det blifvit inköpt och förvaradt i ett museum, skulle det,
såsom kyrkoherde Sabelström i Torsås sade vid en kyrkostämma,
hvarom mera här nedan, kunnat tjäna såsom ett märkligt bevis
på församlingsboarnes trosnit mot den falska läran.
Omkring år 1862 tillträdde ofvannämnde Sabelström
kyrkoherdebefattningen i Torsås. Han var en gyckelmakare, ägde en
synnerlig förmåga att genom sitt tal tjusa och uppröra känslorna
hos sina åhörare och kunde lofva att få kvinnorna att gråta, när
helst han ville. Emellertid var han mycket begifven på
dryckenskap, och redan före sin ankomst till Torsås hade han gjort sig
känd som en flitig källarekund. På grund af sitt
förargelseväckande lefverne samt förskingring af anförtrodda gåfvomedel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
