- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2631

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2631

skänkta för de hjälpbehöfvandes räkning under nödåren 1867 —
1869, blef han af domkapitlet förklarad afsatt men frikändes i
hofrätten, emedan de klagande försummade att fullfölja sin talan.
Så väl han som kyrkoherde Lundgren hade för sed att, innan de
gingo till kyrkan att predika, taga sig en och annan sup, på det
att tankarna skulle blifva lifliga och klara och predikan gå ledigt,
ty de kunde båda två hålla extemporerade predikningar.

Söndagen den 30 april 1876 höll kyrkoherde Sabelström en
kyrkostämma, vid hvilken beslut skulle fattas om åtgärders
vidtagande för att förhindra lekmän att predika i Torsås socken.
Stämman hölls på aftonen i kyrkan och bevistades af ett stort
antal församlingsboar. Stående framför altaret höll kyrkoherden
nu ett långt tal, hvari han bland annat berättade om
Jesuiter-ordens stiftande 1540, att jesuiternas valspråk var: ändamålet
helgar medlet, att deras ögonfägnad var guldet o. s. v., och
till-lämpade detta på den nutida lekmannaverksamheten. Vidare läste
han upp ur en bok berättelser om, huru Vederdöparne foro fram
på Luthers tid, att de äfven kommo öfver till Sverige och
Stockholm och där ställde till oväsen, hvilket nu hade fått ett
motstycke i dem, som skilde sig från kyrkan. Efter dessa och
likartade anföranden ur kyrkohistorien vände han sig till folket och
frågade, om han icke talat rätt. Alla tego. Därpå vände han
sig till komministern och sporde, om han icke citerat rätt, men
äfven han teg. Då fortsatte kyrkoherden sitt tal och sade bland
annat, att, då folket störde de villfarandes sammankomster,
ådagalade det sitt trosnit mot deras verksamhet och falska lära, men
här, där den rätta läran förkunnades, förekomme däremot aldrig
något sådant, hvarjämte han anförde Jesu ord: Hvar två eller
tre äro församlade i mitt namn, där är jag midt ibland dem,
hvadan det ej behöfdes, att hvarken tio eller femtio voro
församlade. Har du tron, sade han, så haf den när dig själf, sköt
ditt jordiska kall och håll munnen på dig. Slutligen betygade
han vid Gud och sin sista stund, att hvad han sagt vore sant,
och att en sådan ära aldrig vederfarits honom under de 14 år,
han varit församlingens själasörjare, som denna dag, då han fått
stå i gapet mot Kristi fiender och försvara hans sak. Då några
af de röstberättigade begärde ordet, förvägrades dem det af
kyrkoherden, som sade, att vid denna stämma var det han ensam, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free