Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I BLEKING.
2665
mycken framgång för sin sak både i staden och på landsbygden.
Ar 1868 började hans verksamhet utsträckas till Kristianopel.
Han blef där mottagen af de frikyrkliga missionsvännerna. Följden
blef den, att samma år bildades en baptistförsamling i
Björkelycke. Den bestod då af blott fem personer, men dessa fem
voro förut friförsamlingsmedlemmar. Bergström hade en
öfvertygande talgåfva, ett godt utförande och ett ståtligt utseende.
Han sparade ej på domar öfver dem, som tänkte annorlunda,
än han lärde, och, då han, såsom det syntes, med heligt nit
kämpade för baptismen, vann han allt större tillslutning. Men
friförsamlingen och missionsföreningen glesnade i samma mån.
Det visade sig sedan, att mannen var en skrymtare. Han reste
sedan till Amerika. Vid samma tid kom Helge Åkesson till
Kristianopel. Om hans specialitet »helgeanismen» då var färdig,
lämnas osagdt. Senare oroade han baptistförsamlingen med sina
gammaltestamentliga bud.
Friförsamlingens kvarvarande medlemmar måste nu, sedan
de blifvit utestängda från Björkelycke och af Bergström
»bannlysta», flytta till Applerum i Torsås, där vid den tiden
missionshuset blef byggdt, den äldsta af sådana byggnader inom
missionsföreningens område. I Applerum hade Gud välsignat
Strömgrens och hans vänners arbete, så att där redan 1857 blifvit några
kristna, och i Påboda vid Söderåkra hade en väckelse framgått
ett par år förut.
Ar 1866 hade Herren frälst en kvinna, som vid slutet af
1860-talet började utöfva stort inflytande på missionsverksamheten.
Det var änkan Cecilia Larsdotter, vanligen kallad »mamma i
Tornby». I början af 1866 förlorade hon sin make. Hennes
troende broder Olaus Larsson i Vinberga besökte då sin sörjande
syster och läste den sköna berättelsen om »den förlorade sonen».
Den lyssnande unga änkan kände sig nu dubbelt olycklig. I
känslan af sin synd började hon högljudt ropa, att för henne ej
fanns förlåtelse. Hennes lille gosse blef då rädd och sprang
ut. Det gick med den bedröfvade änkan som med den förlorade
sonen: hon fick af den himmelske fadern förlåtelsens kyss, och,
då gossen om en stund kom in, förkunnade hon med
glädjestrålande ögon, att Gud förlåtit henne alla hennes synder. Från
den dagen stod alltid hennes hus öppet för evangelii förkunnare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
