Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I BLEKING. 2667
Stora möten anordnades där flera gånger omkring 1870, och det
hände ibland, att »mamma» bjöd samtliga mötesbesökare på
middag. Gud hade gifvit henne mycket af jordiska ägodelar, och hon
delade med sig och hjälpte, där hon fann behof vara för handen.
Hon liknade icke fariséerna, ty hon gaf i tysthet. I november
1898 afsomnade hon i tron på sin frälsare.
Hennes svärson, hemmansägaren Lars Holgersson i Tornby,
var också en sant gudfruktig man, som genom pastor Hjelms
predikan blef vunnen för Herren. Han var mycket gästfri. Vid
de stora mötena på nyåret och vid midsommar plägade han
härbergera samtlig¾ predikanter och många andra. Han var då
outtröttlig i att tjäna och göra vistelsen i hemmet så behaglig
som möjligt. Den Gud hängifne mannen afled efter en operation
på länslasarettet i Karlskrona ett och ett halft år före
svär-modern.
Ett par år efter baptisternas ofvannämnda verksamhet förde
g-rosshandlanden Oskar Kringelbach metodismen till Kristianopel.
Dels predikade han själf, dels verkade Raabe och Kihlström.
Församling bildades, och en kyrka byggdes i köpingens norra
ände. Verksamheten tyckes i någon mån hafva liknat en stormil,
som snart går öfver. Med Kringelbachs krasch tog
verksamheten slut. För närvarande torde i Kristianopel ej finnas mer
än en kvinna kvar af metodistförsamlingen.
Vid samma tid höll Herren på att dana en tjänare för
Östra härads missionsförening. Det var Henrik Olsson. Han
föddes 1841 i Oisäng i Kristianopels socken. En tid hade han
ett litet hemman, men det ville ej lyckas. Herren hade ett
annat lefnadsmål för honom. Sedan han en längre tid varit
påverkad af Guds ande, kom han genom samtal med
bataljonspastor Sjöström i Karlskrona till förvissning- om allvaret i Guds
löften om syndaförlåtelse. Det var särskildt genom Esaias 43: 25,
som pastorn påpekade.
Ett par år därefter eller 1871 blef Olsson vald till
småskollärare i Ramdala och Jemjö pastorats skogsbygd. Han
började då hålla söndagsskola. Det var något nytt. Äldre
personer samlades äfven för att höra på. De kommo i allt större
mängd. Genom dessa söndagsskollektioner hade Olsson blifvit
uppmärksammad såsom en person, den där ägde förmågan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
