Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I BLEKING. 2675
På ön Senoren, som tillhör Ramdala socken, har
hemmansägaren Måns Nilsson tagit verksam del i missionsarbetet genom
att hålla söndagsskola, buda till sammankomster, mottaga och
»segla öfver» med predikanter o. s. v. Väckelserna på ön hafva
mest uppstått i följd af, att de kristna samlats till bön och
inbördes uppbyggelse kring Guds ord. För många år sedan hade
ett par illasinnade män beslutit att under böneveckan störa de
kristna. Dessa, som fingo kännedom om deras onda rådslag,
bådo Gud afvärja faran. Männen seglade till Karlskrona för att
köpa brännvin, så att de skulle få mod att utföra sina onda planer.
På hemvägen från staden drunknade de, och de kristnas
bönevecka blef ostörd.
På Senoren bor Östra härads missionsförenings yngste
predikant P. O. Mårtensson, som efter att hafva blifvit frälst i början
af 1880-talet sedan 1885 varit föreningens predikant med
undantag af ett par år, då han tjänade en annan förening. Mårtensson
är en kraftfull och gärna hörd predikant.
I norra delen af Torhamns socken föddes omkring 1840 af
fattiga föräldrar en gosse, som vid dopet erhöll namnet Peter.
Han förlorade tidigt sin fader. Efter att hafva vuxit upp tjänade
han först som bonddräng, blef därpå kronobåtsman men tog
snart afsked. Vid denna tid af sitt lif sysselsatte han sig
emellanåt med »vräkning» eller strömmingfiske. Vid denna tid
verkade Guds ande på hans hjärta. Han ryste för det ogudaktiga
lifvet på vrak-ekorna och i hamnen, han kämpade emot men
saknade kraft att öfvervinna det onda. Snart löste dock Herren
de band, som fängslade honom, bindeln togs bort från hans ögon,
och han såg Guds kärlek uppenbarad i Jesus Kristus.
Nu började för mannen ett nytt lif. Han önskade lefva
för Herren. Han tog tjänst som timmerman å missionsskeppet
Ansgarius. Efter hemkomsten från dess ena långresa blef han
alltmer uppmärksammad såsom en person, hvilken ägde litet mer
än vanlig begåfning. Vid de kristnas sammankomster ledde han
ofta bönen, och med sin klangfulla vibrerande stämma tog han äfven
ledningen af sången. Snart nog fick Peter Söderberg, så var hans
namn, kallelse att predika. Han nekade länge, ty han ansåg sig
oduglig därtill. Mycket tillbakadragen samt medveten om sina
brister och sin okunnighet ville han icke uppträda som en offentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
