Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2682
NITTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
IV.
J. E. Rosengren.
Predikanten J. E. Rosengren föddes år 1847 i Ljuders
socken af Kronobergs län. Han var den äldste af 8 syskon.
Redan vid sex års ålder väcktes i den unge gossens hjärta
bekymmer om själens frälsning genom detta Herrens ord: »Jag
utsträcker mina händer hela dagen till ett ohörsamt folk» etc. Då
han sedan läste de bibliska berättelserna om Josefs gudsfruktan
och Daniels frimodighet i att tjäna Gud, så riktigt törstade han
efter att kunna likna dem i gudaktighet och heligt trosmod.
Men härmed inträdde en tung träldom under lagen, ty han trodde
det vara den enda vägen till lycka och sällhet att hålla lagen
och göra hvad Gud bjuder. I 12 långa år kämpade han mot
synden, bad och grät men syndade och var nära att förtvina om
frälsning för sin själ. Vid 18 års ålder lyste omsider nådens sol
in i hans mörka själ. Han fick göra den saliga erfarenheten, att
den himmelske faders hjärta, som han’ trott vara tillslutet i vrede,
stod för honom öppet och var uppfylldt af en brinnande kärlek,
som i Jesu blod och död gifvit försoning för hans otro och synd.
Dörren till Gud, himmel och salighet stod öppen för hans blickar.
I Jesus, som för honom förut varit endast en ny sedelärare, såg
han nu sin försonare, och därmed flödade himmelsk frid in i
hans själ.
Vid 23 års ålder sökte och erhöll Rosengren inträde i
Fosterlandsstiftelsens predikantskola vid Johannesberg. Då han
vistats där 3 veckor, blef han jämte en äldre broder sänd till
Brännkyrka fattigstuga, där han då höll sin första predikan.
Under det han här talade till de församlade, föll Guds ande sä
kraftigt öfver honom, att han slutade sitt föredrag och uppmanade
de närvarande att böja knä i bön till Gud, och efter hvad med
visshet är kändt, blefvo två framstående män den stunden
omvända till Gud. Nu tänkte Rosengren: Om jag än aldrig blir
predikant, så är jag nöjd, blott jag får vinna själar åt Gud, och
såsom själavinnare åt Gud har han sedan dess nu verkat i 30 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
