Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2720
NITTIONDEANDRA KAPITLET.
ning, bön och sång. Gud har under hela tiden hvarje år så
välsignat den unga skaran, att de flesta lämnat skolan, medvetna
om barnaskap hos Gud. Skolan har de sista nio åren ledts af
skollärare J. Nilsson därstädes.
Inom socknen finnas en blåbandsförening och tvenne
good-templarloger, som särskildt verka för nykterhetens befrämjande.
Mycket är redan gjordt både för den religiösa verksamheten
och för nykterhetens befrämjande, men mycket återstår än att
göra. Dessutom finnes inom socknen en icke så obetydlig kristlig
ungdomsförening, som söker verka för de ungas väl.
X.
J. Nilsson.
En af de ledande männen för den fria missionsverksamheten
i Vinslöf är skollärare J. Nilsson. Han är född den 16 aug.
1838 i Burlöfs socken i närheten af Malmö af fattiga föräldrar.
Sin första undervisning mottog han af sin moder, samtidigt med
det hon trampade spinnrocken. Sedan, då enligt 1842 års
skol-stadga en folkskola blifvit upprättad i socknen, sändes han dit.
Utrustad med goda läsgåfvor och af ett stilla sinne blef han
snart skollärarens gunstling, ehuru denne annars var en hård
man, som ofta agade barnen utan måtta. Gossen, som redan
såsom skolpilt hyste den önskan att, då han blef vuxen, blifva
skollärare, tänkte ofta, när barnen blefvo hårdt agade: »när jag
blir skollärare, så skall jag icke göra så. Jag skall blifva mild
och kärleksrik mot dem och därigenom väcka lust hos dem att
blifva snälla och flitiga». Så fortgingo åren. Om vintern vistades
han i skolan, om sommaren tjänade han som vallgosse, tills tiden
för konfirmationen var inne. I konfirmationsläsningen deltog
han med lif och lust, men, då konfirmationslöftena aflades, gick
genom ynglingens hjärta en rysning, som stegrades till sin
höjd, då han tillsamman med sina kamrater och »församlingen»
för första gången begick den heliga nattvarden. Han kände,
att han icke var sådan, han borde vara för att fira Herrens
nattvard till välsignelse. Men att ej gå fram vågade han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
