Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppbyggelsemöten. Han ägde en fasthet i öfvertygelsen,
som icke rubbades af dagens skiftande läromeningar, och, under
det han själf höll fast vid sanningen, sådan han lärt känna
densamma genom skriften samt Luthers och Rosenii skrifter, tjänade
han många tvekande själar till befästande i sanningen, hvarför
ock många vid hans bortgång djupt saknade honom och den
herdevård, han utöfvade. Om sig själf hade han ringa tankar
och hördes ofta klaga inför Gud och människor, att han var »en
onyttig tjänare». Själf sökte han näring af det evangelium, han
så rikligt framhöll för andra, och tog för egen del till hjärtat
det förmaningens ord, hvarmed hans predikningar städse voro
saltade.
Under de sista lefnadsåren var Nils Perssons hälsa klen,
och kroppskrafterna aftoga ganska hastigt. Den 26 nov. 1885
insjuknade han i feber, men blef efteråt så pass återställd, att
han kunde besöka missionsmötet den 27 dec. i Stöfvelstorps
missionshus, där han deltog i samtalet öfver frågan: »Hvaraf
kan man veta, om man är en fruktbärande eller en ofruktbar
gren i det sanna vinträdet?» Följande dag insjuknade han på
nytt. Sjukdomen tilltog hastigt, och det visade sig, att hans
förlossningsstund var nära. På tillfrågan, om han icke fruktade,
att hans hopp om evigt lif skulle komma att svikta i hans sista
stund, svarade han: »Nej, det fruktar jag icke, ty med all min
brist och ofullkomlighet vet jag intet annat mig till tröst och
rättfärdighet än Herren Jesus, hvilken jag länge och särskildt
under den senare tiden haft min sak ihop med.» Den stora
nåden var hans hjärtetröst, hvarför han ock kunde motse döden
och evigheten med största lugn. På själfva nyårsaftonen den 31
dec. 1885 fick han sluta sin eländes tid för att börja ett godt
nytt år hos den frälsare, på hvilken han trott, och som han
älskat och tjänat på jorden.
Vid underrättelsen om Nils Perssons död skref en af hans
många vänner rörande honom bl. a. följande: »Han var en
evangelii härold, hvars basun ej gaf ett ovisst ljud. Fast i
bekännelsen som få och hafvande ett varmt hjärta och ett ödmjukt
sinne lämnar han efter sig ett tomrum, som ej lätt fylles af
någon annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
