Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2772
NITTIONDEANDRA KAPITLET.
i icke mindre än 40 år, som han genom Guds ords predikan
utöfvade offentlig verksamhet, och helt visst äro de icke få, som
genom hans evangeliska vittnesbörd blifvit förda in och
vägledda på lifvets väg.
Winkler föddes den 10 okt. 1834 i Ignaberga socken af
Kristianstads län. Redan tidigt måste han lämna sitt torftiga
föräldrahem för att söka på egen hand försörja sig. Strax efter
faderns död kom den unge Sven vid 14 års ålder i snickarelära
i Vanneberga. Därefter vistades han en tid i Kristianstad för
att ytterligare utbilda sig i sitt yrke. Ehuru han åtnjutit en god
och allvarlig konfirmationsundervisning af d:r Bergman, var han
dock vid den tiden till sitt sinne främmande för Gud och
obekymrad om sin själs frälsning samt deltog som ungdomen i
allmänhet i syndiga nöjen och danstillställningar. På en bjudning,
där han jämte någxa andra jämnåriga var som vanligt uppsluppen
och munter, befann sig äfven en troende yngling, hvilken, sedan
han en stund betraktat honom med kärlek, gick bort till honom,
lade sin arm om hans hals och sade honom några vänliga ord
därom, att han vore för god att tjäna synden och gå evigt
förlorad m. m. Detta gjorde ett djupt intryck på honom, och han
började sedan besöka de ställen, där Guds ord predikades eller
lästes. Efter åtskilliga inre strider erhöll han ock genom
evangelium frid med Gud. Han räknade den 28 okt. 1852 såsom
sin andliga födelsedag.
Winkler hade alltså såsom helt ung (18 år gammal)
kommit till trons lif och frid, men det dröjde ej länge, förrän han
på de troendes uppmaning då och då aflade vittnesbörd om den
frälsare, som blifvit dyr och kär för hans hjärta. Han hade
nämligen flyttat till en snickare, som själf brukade tala Guds
ord, och jämte denne började han offentligen vittna om Herren
vid sammankomsterna. Då Winkler någon tid därefter började
drifva sitt handtverk för egen räkning, reste han emellanåt ut
till andra platser för att arbeta och samlade då äfven
understundom om aftnarna flera eller färre af de närboende till
läsning af Guds ord samt samtal och bön.
Som bekant är, fanns det på den tiden utom
konventikel-plakatet en förordning, den s. k. passlagen, enligt hvilken ingen
utan att riskera att blifva häktad ägde rättighet att resa utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
