Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DK ANDL. RÖRELSERNA PÅ GOTLAND OCH ÖLAND.
2835
Lundborg (sid. 681), hvilken ock var mötets ordförande. En
fråga behandlades, om huru en predikant, när han kom till en
socken för att predika, borde förhålla sig till prästen på platsen.
I samtalet sade någon af predikanterna, att, när man komme
till en socken, skulle man först gå till prästen och bedja om lof
att predika där. Lundborg reste sig därefter och yttrade bland
annat: »Hvar står det i den heliga skrift, att man skall bedja
prästerna om lof att predika Kristi evangelium? Vill en
predikant gå till prästen, må han göra det och då säga: ’Här är
jag för att predika Kristi evangelium’. Vi äro befallda af Kristus
att predika evangelium, och då skola vi ej bedja människor om
lof därtill.»
Sådana fria ord, uttalade den tiden af en prästman,
fastnade djupt i många troendes och Herrens vittnens hjärtan och
bidrogo kraftigt att lossa dem från fördomarnas och
människostadgarnas ok samt föra dem framåt till sann evangelisk frihet.
En väckelsens och vederkvickelsens tid för Gotlands folk
inbröt nu och fortgick i nästan ostörd endräkt missionsvännerna
emellan under 12 års tid till 1877. Utom Sundin och förut
nämnde J. Hjort (se sid. 1295) voro nu många varmhjärtade och
nitiska predikanter verksamma bland öns folk. Bland dessa må
särskildt nämnas pastor P. Lundgren från Hejde, P. Ahlqvist från
Vamlingbo, C. J. Jakobsson från Vall, P. A. Björkdahl från Ej munds,
C. Berg, skolläraren L. N. Enderberg i Hogrän m. fl. Från
fastlandet besöktes ön under denna tid af män sådana som d:r P.
Fjellstedt, domprosten P. Wieselgren, grefve Stackelberg och
lektor P. Waldenström. Deras och i synnerhet den sistnämndes
vittnesbörd voro såsom gnistor i en torr skog sommartid. Den
heliga elden tändes i hundratals människors bröst, flammade upp,
värmde och lyste mångenstädes vida omkring, så att det blef
uppenbart för hvar man. Icke så ringa medel till inre och yttre
missionen insamlades genom kollekter och syföreningar vid
denna tid.
Såsom en mycket viktig härd för den uppflammande andliga
elden var vid samma tid d:r Mellanders badanstalt i Visby.
Sommartid möttes där i Herren brinnande män och kvinnor ur olika
samhällsklasser från Nordens alla land och äfven från Norra
Amerika. Doktorn själf hänvisade med sällsynt allvar de sjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
