Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2872
NITTIONDEFEMTE KAPITLET.
ursprungliga. Emellertid dröjde det ej länge, förrän man insåg
sitt misstag och stormen stillades.
Witting stannade i Sverige till hösten 1876, och under denna
tid hade verksamheten utvecklat sig, så att den sagda år blef
med bifall af kyrkans »generalkonferens» organiserad till
årskonferens, hvarmed förstås ett område, inom hvilket ledningen
af verksamheten förestås af föreståndare för flera distrikt utan
någon superintendent för det hela. Samfundet är uppdeladt i
mer än ett hundratal sådana årskonferenser, hvilka till
generalkonferenserna, som hållas hvart fjärde år, sända ombud, bestående
af både predikanter och »lekmän». Dessa generalkonferenser
utgöra så väl den lagstiftande myndigheten som i öfrigt den
högsta instansen för alla med samfundets verksamhet, förbundna
angelägenheter. Det är af dessa allmänna församlingar biskoparne
utväljas och ordineras, liksom där också utses styrelser för de
gemensamma angelägenheternas förvaltning. Missionen i Sverige
understöddes jämförelsevis frikostigt af missionssällskapet, och ännu
i dag lämnar detta sällskap anslag till aflönandet af predikanter
vid sådana församlingar, som äro ekonomiskt oförmögna att
underhålla sina lärare, ehuru dessa anslag på senare tid väsentligt
minskats och omsider torde komma att helt och hållet indragas.
Aret 1876 blef sålunda ett bemärkelseår i svenska
metodis-mens historia. Superintendenten kallades åter till samfundets
hemland, Amerika, och verksamhetsområdet fördelades på tre distrikt.
Det fanns då i Sverige icke mindre än 50 metodistförsamlingar
med ett sammanlagdt medlemsantal af 5,667 och 55 predikanter i
konferensen — däraf 22 ordinerade — samt 59 lokalpredikanter,
d. v. s. sådana som söndagligen predikade utan att vara aflönade.
31 kyrkor eller kapell funnos och värderades till 347,365 kronor.
Därjämte funnos 125 söndagsskolor med 4,931 barn inskrifna.
Verksamheten kunde sålunda nu sägas hafva fått fast fot
inom landet. Genom en kgl. resolution af den 10 mars samma
år hade ock församlingar i Stockholm, Uppsala, Gefle, Linköping,
Norrköping, Västervik, Motala, Valdemarsvik, Örebro, Eskilstuna,
Malmköping, Mörkö, Hallsberg, Odensvi, Lindesberg, Arboga,
Lund, Karlskrona, Ronneby, Göteborg, Varberg, Valida, Kalmar,
Oskarshamn, Mönsterås, Nybro, Ryssby, Lovers, Kristinehamn,
Ransäter, Nysund, Edsvalla, Visby, Lummelunda och Butle på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
