- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2898

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2898

NITTIONDESJUNDE KAPITLET.

allt samlades stora skaror för att höra. Djärf, hänsynslös,
utmanande svängde han från predikstolen andens svärd, och vid
eftermötena nödgade, trugade, ja, mången gång pockade han
själarna till syndabekännelse och tro. Om af flera, som
bekände sig hafva kommit till tron, somliga gingo åter till världen
igen, blef dock skörden för Gud och hans församling ingalunda
ringa.

Men icke ens alla troende kunde gilla Fransons
läroframställning, särskildt i fråga om de yttersta tingen, den de ansågo
endels omogen och i en och annan punkt inför Kristi lära
ohållbar, och icke heller i alla delar hans arbetsmetod, den man
ansåg allt för »obiblisk». Men i det stora hela — nitet för
människornas frälsning, väntan efter Guds sons uppenbarelse, de
troendes helgelse samt tillväxt i det goda äfvensom deras
inbördes samdräkt — voro alla Kristi vänner och bland dem en del
troende präster ense med Franson och samarbetade med honom.

Men fiendskapen från en stor del af statskyrkans präster
växte med hvarje dag och såg en tid mycket hotande ut. Man
tog till hjälp 1868 års konventikelplakat rörande »andliga
föredrag, som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller
förakt för den allmänna gudstjänsten eller eljest till
undergräf-vande af religionens helgd». Så utfärdades mot Franson inom
kort tid icke mindre än sju kyrkorådsförbud, åstadkomna genom
fientliga prästers åtgöranden. Men ju mer man förbjöd honom,
desto ifrigare förkunnade han frälsningens ord.

Franson sökte nu hos vederbörande domkapitel att få
kyrkorådsförbuden upphäfda, men nämnda myndigheter stadfästade
alltid förbuden. Så snart emellertid saken hänsköts till konungen,
upphäfdes förbuden. Där allmänna åklagaren och domstolarna
blandade sig i saken, fick den samma utgång: Franson gick
fri. De afgörande myndigheterna fattade med berömvärd enighet,
att Guds ords förkunnelse icke numera är något lagbrott i vårt
land.

Från tiden för förföljelserna mot Franson hänvisa vi till
hvad som blifvit berättadt å sid. 2294 o. f. om hans besök i
staden Skeninge. Strax efter besöket i Skeninge var Franson i
en annan stad och predikade. Där försökte några med
arresteringsorder försedda starka karlar att draga den lille predikanten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0922.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free