Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faderlösa, emedan Israel varit främling i Egyptens land.
Det är därför skäl att antaga att det bud som undanträngts
af sabbatsbudet lydde: “Du skall icke öfva förtryck“ (lö
te^nnäh). Då den historiska bakgrunden till budet var
Israels förtryck i Egypten, så har det ock fått sin förklaring
däraf: hvad Israel erfarit i Egypten skall det icke låta
någon annan erfara.
På samma sätt som man förvanskat detta bud har man
ock gjort med förbudet mot bilddyrkan. Då detta följer
efter förbudet mot andra gudar, så bör det afse bilder af
Jahve; dyrkan af andra gudar i alla former var ju förut
förbjuden. Men på ett sätt som just är ett vittnesbörd om
budets ursprunglighet har man kringgått detsamma, emedan
man hängde fast vid bilderna. En sådan formulering som
denna: “Gjutne gudar skall du icke göra åt dig“ (2 Mos.
34 17) har på ett oklart sätt sammanställt bilddyrkan och
afgudadyrkan, så att orden kunna tolkas som om här icke
förekomme något klander mot dyrkan af Jahve under bild.
Så har man ock i dekalogen sammanslagit bildförbudet med
budet mot andra gudar, såsom man kan se af motiveringen
till bildförbudet; den afser på en gång budet mot andra
gudar och budet mot bilder hvilka båda därmed blifva ett
enda. Härigenom minskades budens antal med ett, och då
antalet enligt fastslagen tradition dock skulle vara 10, så
medförde detta ändringar på annat håll.
Orsaken till den förvirring som från kyrkans första
tider och än längre tillbaka varit rådande med afseende på
uppdelningen och räkningen af de 10 buden ligger därför i
texten själf. Det är hufvudsakligen tre olika sätt som varit
i bruk: 1) den yngre masoretiskt-hebreiska textens räkning,
som ock förekommer hos Augustinus, de latinska
kyrkofaderna i allmänhet, i den romerska kyrkan och hos Luther.
Här betraktas budet mot andra gudar och det mot bilder
tillsammans som första budet, men v. 17 uppdelas till två bud,
det 9:e och 10:e; 2) den indelning som möter hos Filo,
Jo-sefus, den gamla kyrkan i allmänhet, Calvin och de
reformerta, socinianerna och de grekiska katolikerna. Enligt
denna är förbudet mot främmande gudar det första, förbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
