Note: Contributor Vicken von Post died in 1950, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dom steker hos kungen, så flotte rinn och det luktar så att -- ja så att --» Anna-Lisa fann icke ord att uttrycka hur härlig den lukten skulle vara, af stekt fläsk. »Och pärer hela grytfyllor», tillfogade Magnus ifrigt. »Som ha sprucki i skale, och som man får äta i kannevis», sade Per-Erik. »Ja, se'n getterna ha fått. -- Ni ska få höra. Dom kom öfver myran och ha äti sej så mätt, att dom är lika rund, som suggan dom slaktade hos Sven Påls i höst.» »Då orka dom int flöje så faligt heller, så en kan rå med att hålla efter dom» sade Anna-Lisa gillande.» »Nääj, dom gå så där som suggan gick, just som så hofverande. Så klif dom opp på fjälle. De lys som från kanken (tuppen) på kyrkan, i kungens störes (fäbodar). Och så kommer getterna där, förstår ni, och de blir precis ljust utaf alla dom tusen hundra horna, som är som månen i nytändning.» »Å hva dom ska mjölke, såna getter», sade Månke med trånad i rösten. »En kunde väl få såavis.» »Å göra ostar så en kunde spricka, så mätt skulle en bli», tyckte Per-Erik. »Ja, men si kungen skulle bli smäckmätt först, förstår ni, och alle hans drängar och piger» ifrade Maglena. »Förresten vet ni barna, så kan kungen få de, som är finare ändå än fläsk och pärer och getost. Han kan få färsk-laxen om han vill», sade Ante öfverlägset. »Int på vintern heller; då laxen kryp efter åbotten ut till storvattne, är han nog int go te ta», anmärkte Anna-Lisa. »På vintern ät han hvad fint är ändå», afgjorde Ante utan att låta sig förbluffa. »Då ät han den finaste mat och är som på husförhörskalas hvarenda dag.» »Så han får äta köttbullar å lutfisk å sviskonsoppa?» sporde Maglena. Hennes ögon tindrade af medkänsla i en sådan tillvaro. »Ja, å risgrynsvälling så mycke han orka.» »Å kaffe förstås», inföll Anna-Lisa. »Å aldrig att han drick en tår utan te doppa de mesta han rå med af de också. A hvad de kaffe ska vara starkt å salt!» »Ja, han som vore kung ändå, så en finge allt tocke där», skrek Magnus ut ur hjärtats djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
