- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
807-808

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokhara (Bochara, Buchara) - Bokhara-klöfver, bot. Se Melilotus - Bokhvete l. Bohvete - Bokhålleri l. Bokföring - Boklund, Johan Christopher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

timuridernas händer förblef landet till omkr. 1500,
då styrelsen öfvergick till de usbekiske kanerna.
Dessa förmådde lika litet som de 1597 till
väldet komne aschtarkaniderna och det sedan 1784
regerande huset Mangit uppehålla förfallet.
Kanerna af B. voro i ständiga fejder med kanerna
af Kiva och Kokand samt andra smärre
grannfurstar. 1866 kom B. i strid med Ryssland,
som i fredsslutet 1868 behöll den nordöstre
delen af landet (Samarkand och ett par andra
distrikt). Då kanen under ryska fälttåget mot
Kiva 1873 visat sig vara en tillförlitlig och
nyttig bundsförvandt, gåfvo ryssarna honom
såsom belöning den sydvestre delen af det af
dem eröfrade landet på högra stranden af Amu.
Emellertid har B. genom fördrag och andra
omständigheter blifvit nästan en vasallstat under
Ryssland. – 2) Hufvudstad i landet Bokhara,
belägen 400 m. (1,350 f.) öfver hafvet, i en
bördig oas, vid kanalen Shehri-Rud. 70-tusen
innev. Staden bildar en trekant och är väl
befäst. Af byggnaderna märkas citadellet,
emirens palats, moskén Masjid Baliand och ett
karavanseraj (karavanhärberge), som skall vara det
största i verlden. Betydlig handel. A. B. B.

Bokhara-klöfver, bot. Se Melilotus.

Bokhvete l. Bohvete, Fagopyrum
esculentum
Mönch. 1. Bot. En till nat. fam.
Polygoneae, kl. Octandria L., ordn. Trigynia
hörande växt, som – hufvudsakligen för sina
mjölrika, ätbara frön – odlas flerstädes i Europa, dit
den infördes på 1400-talet. Dess hemland är
mellersta Asien. I Sverige odlas den nästan
endast i de sydliga landskapen. – Bokhvetet
är en ettårig, 0,3–0,6 m. (1–2 f.) hög ört med
krokig, slutligen rödaktig stjelk, spridda,
hjertlikt pillika, spetsiga blad och hvita eller
rödaktiga blommor, som äro samlade i täta klasar,
samt en glänsande brun, trekantig nötfrukt.
Växten nöjer sig med en mager jordmån och
odlas derför hufvudsakligen i sandiga trakter.
I vårt land sås den i början af sommaren och
mognar i September. – Frukterna malas till
gryn och mjöl och nyttjas till födoämne (gröt
m. m.). Blommorna lemna riklig honing åt bien.
– Äfven en annan art af samma slägte, F.
tataricum
L., odlas, ehuru mindre ofta än den
förstnämnda, med hvilken den ej sällan
förekommer blandad. Den liknar denna, men har
smärre samt grönaktiga, i glesa klasar sittande
blommor och bukttandade fruktkanter. Dess
frön lemna ett mjöl, som är af sämre
beskaffenhet och har en något bitter smak. –
Namnet bokhvete härrör deraf att frukterna till
formen hafva likhet med boknötter. Ldt.

2. Husdjurssk. Till utfodring åt husdjuren
kunna alla växtens delar användas. Fröen hafva
dock något mindre näringsvärde än de vanliga
sädesslagens frön (jfr Fodermedel).
Bokhvetet har en egendomlig verkan på vissa husdjur.
Om nämligen hvita eller hvitfläckiga svin och
hvita får utfodras med någon af denna växts
delar, så uppkommer kongestion (förökadt
blodtillopp) i hufvudet och huden, hvilken verkan
likväl inträder endast när djuren vistas i fria
luften samt vid klart väder eller solsken.
Djuren visa derunder oro; deras gång blir vacklande,

hufvudet sväller upp och röda fläckar visa sig
i huden. I några fall har döden följt. För att
undvika sådana verkningar vid utfodring med
bokhvete bör man iakttaga den försigtigheten att
ej, när solen skiner, låta djuren beta å
bokhveteåkrar och att ej, efter stallfodring med bokhvete,
släppa dem ut, förrän de under en eller par
dagar erhållit annat foder. – Då de nämnda
sjukdomstecknen visa sig efter utfodring med
bokhvete, böra djuren straxt föras inom hus
eller i skugga, i hvilket fall de vanligen snart
tillfriskna. C. A. L.

Bokhålleri l. Bokföring är ett systematiskt
ordnadt sätt att föra räkenskaper i en affär.
Flere bokhållerisystem finnas. De kunna dock,
oaktadt alla skiljaktigheter, indelas i två slag:
enkelt och dubbelt bokhålleri. I det enkla
bokhålleriet
noteras hvarje affär endast en
gång (enkelt), eller så, att de bokförda posterna
endast angifva en mottagare (debitor) eller en
öfverlemnare (kreditor). Genom detta slags
bokföring vinnes en öfversigt öfver affärsmannens
fordringar och skulder samt öfver
förändringarna i hans kassa; men det gifver icke någon
insigt i resultatet af de särskilde grenarna i
hans rörelse. Det dubbla bokhålleriet,
äfven kalladt det italienska, emedan det
uppfans i Italien (i början af 15:de årh.), noterar
hvarje affär dubbelt, nämligen i både debet och
kredit. Det medför hufvudsakligen den
förmånen, att man derigenom kan få veta huru
mycket man inom en viss tid vunnit eller förlorat
på hela rörelsen samt på hvilka delar af
rörelsen och genom hvilka slag af inkomster eller
utgifter vinsten eller förlusten skett. Detta slags
bokhålleri är derför högst nyttigt och
ändamålsenligt för affärsmän, som drifva en mera
invecklad affärsverksamhet, hvaremot för dem,
hvilkas rörelse är af enklare beskaffenhet, såsom
minuthandlande och handtverkare, det enkla
bokhålleriet kan vara tillräckligt. Jfr
Handelsbok.

Boklund, Johan Christopher, genre- och
historiemålare, föddes d. 15 Juli 1817 på
Kulla-Gunnarstorp i Skåne. I den rika d. v.
Sparreska tafvelsamlingen, som förvarades på detta
gods, fingo hans konstanlag sin första väckelse
och näring. Vid 15 års ålder kom han till
Lund, der han delade sin tid mellan bokliga
studier och arbete på plancherna till Nilssons
fauna (under ledning af M. Körner). Hågen
för de konstnärliga sysselsättningarna tog dock
allt mer öfverhand. Snart nog blef B. lärjunge
vid konstakademien i Köpenhamn, der J. L.
Lund blef hans förste egentlige lärare. 1837
flyttade han till Stockholm och blef elev vid
Akademien för de fria konsterna. Der hade
den äldre akademiska riktningen efterträdts af
en annan, hvilken sökte sina ämnen dels i det
äldre skedet af vår nyare historia, dels ur den
samtida verkligheten, och hvilken i allmänhet
bemödade sig om trognare naturstudier och en
varmare, mindre konventionel färgbehandling.
B. stod snart i dessa yngre konstnärers led och
utförde under de första åren af 1840-talet
såväl smärre genrebilder ur det dagliga lifvet
(Flicka med blomster, Köksinteriör m. fl.) som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free