- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
853-854

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trä ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

foglar (stare, rödstjert, flugsnappare o. dyl.). Jfr
vidare Drifning, Förädling, Okulering och Ympning. –
Handelsträdgården har till uppgift att massvis
framställa prydnadsväxter för blomsterhandeln
(till buketter och kransar, krukväxter för
boningsrum o. s. v.) samt att uppdraga frön för
köks- och blomsterträdgårdar. Mången tropisk
praktväxt har af handelsträdgårdsmästaren
acklimatiserats och fått fast plats i marknaden. –
I trädskolan uppdragas frukt- och parkträd, bär-
och prydnadsbuskar. Uppdragningen innefattar
fortplantning, förökning och omskolning. Med förökning
menas det konstlade sättet att mångfaldiga växterna,
hvilket försiggår genom sticklingar (se
Sättqvist), knopplökar, rot- och stambitar, afläggare
(se d. o.), delning af moderexemplaren, okulering
och ympning. Omskolningen innebär plantornas
förflyttning från frösängarna för att fortväxa
å ett större utrymme, tills de utflyttas på sin
ständiga plats. Trädskolan är merendels indelad i
rektangelformiga qvarter. – Af annan art är försöks-
(åkerbruks-) trädgården, i hvilken nya foderväxter,
sädesslag m. m. pröfvas, odlingsförsök göras med
jordblandningar, jordbearbetning, gödselberedningar
o. s. v., hvarjämte frön för kern af åtskilliga
nyttiga växtslag, som ej der mogna (t. ex. morötter,
rofvor), uppdragas. Med försöksträdgården förenas
gerna köksträdgård och trädskola samt en det hela
omslutande parkanläggning. – Skolträdgårdar anläggas
numera vid nästan hvarje folkskola på landsbygden,
för att tjena till undervisning i trädgårdsskötsel
och växtkännedom. Der inrymmes en begränsad samling
af de vigtigaste närings- och giftväxterna samt
växter af särskildt intresse för den botaniska
primärundervisningen. I skolträdgården må finnas en
köksväxtafdelning (med ett litet område förbehållet
för fröodling), en trädskola och en »skolpark»
med sten- och kärnfruktträd af härdiga sorter,
bärbuskar, prydnadsbuskar, fleråriga blomsterväxter
m. m. Barnen öfvas i trädgårdsarbeten och få hvarje
år träd och buskar att sjelfva plantera vid sina
hem. Om »barnträdgårdar» se d. o.

För skönhetsändamål anläggas
blomsterträdgårdar, parker (lustträdgårdar) och
vinterträdgårdar. Blomsterträdgården sluter sig till
boningshuset; den bör lemna spelrum för glädjen
åt färger, former och doft samt gerna upptaga
blidare klimats mera yppiga växtformer. Beqväma,
med tillvältadt grus eller mosand betäckta gångar,
som i fria krökningar leda till trädgårdens vackraste
partier, sorgfälligt skötta gräsplaner, ett måttligt
antal sorter af perenna växter, som utmärka
sig genom färg, form, vällukt och rik blomning,
med konstnärlig smak (och ej till öfverlastning)
anordnade i grupper eller på rabatter, i korgar
o. s. v., bersåer af slingerväxter, syrén- och
schersminhäckar, rikligt med rosenbuskar, till
omvexling här och der en mindre trädgrupp, ett vackert
»solitärträd» (t. ex. ett sällsynt och egendomligt
barrträd), en enstaka praktväxt, springbrunnar
o. s. v., sådana äro hufvuddragen af en väl anlagd
blomsterträdgård. På gräsplanerna kunna högstammiga
fruktträd tjena som utsökta prydnader, både under
blomnings- och
frukttiden. Slinger- och klängväxter användas på
många sätt för att öfverkläda och pryda. Flitigt
tillgodogöras de synnerligen dekorativa egenskaperna
hos s. k. »brokbladiga» växter, af hvilka finnas
många slag: hvitbrokiga, gulbrokiga, grågröna,
silfverskiftande, röda i många skiftningar, blå, bruna
eller brunsvarta med sammetsglans o. s. v. Trädgården
inrättas så, att man har blommor både tidigt om
våren (snödroppar, crocus, hyacint, tulpan) och
sent på hösten (dahlior, astrar o. s. v.). – Om
parker se Trädgårdskonsten. – Vinterträdgård kallas
ett för växtodling om vintern inrättadt större rum,
vanligen ett glashus, i hvilket växterna äro smakfullt
uppställda. Större vinterträdgårdar, med växterna
utplanterade i fri jord och naturligt grupperade,
framställa ofta en bild från någon varmare trakt
af jorden eller en park med branta vägar, klippor,
vattenfall, löfsalar med säten o. s. v. Der odlas
t. ex. ständigt grönskande träd och skönblommiga
buskar från varma tempererade zonen (barrträd,
akacior, azalea, rhododendron, erica, kamellior,
myrtnar), och gerna håller man den konstgjorda värmen
vid så pass högt gradtal, att äfven palmer trifvas
der. Taken uppbäras af smakfulla jernpelare,
beklädda med klängväxter, och för bottenvärmens
åstadkommande äro rörledningar nedlagda i jorden. De
flesta europeiska storstäder hafva numera offentliga
vinterträdgårdar (äldst är den i Paris); ofta äro
de förenade med restaurant, t. ex. Palmengarten
i Frankfurt a. M., Flora i Köln. I Sverige finnes
åtminstone en ståtlig vinterträdgård, näml. Göteborgs
Trädgårdsförenings växthus. Anspråkslösare, men dock
lärorikt anordnad, är Svenska trädgårdsföreningens
växthus vid Rosendal å k. Djurgården (Stockholm). I
samma mån, som den elektriska belysningen numera
undantränger den för växterna skadliga lysgasen,
randas en bättre tid för dylika anläggningar. Smärre
vinterträdgårdar utgöra ej sällan beståndsdelar af
förnämliga privathus.

För vetenskapliga ändamål inrättas botaniska
trädgårdar
(se d. o.), i hvilka växter från olika
breddgrader underhållas för botaniska studier och
försök göras till acklimatisation af nya, nyttiga
växter. Dessa trädgårdar äro äfven af betydelse
för bevarande af växternas namn oförfalskade. Vid
anläggningen betjenar man sig numera af den engelska
stilen och väljer gerna mark med bergpartier och
sjöstrand för att få naturliga växtplatser åt de
olika familjerna (t. ex. Bergiilund vid Stockholm,
1890). »Zoologiska trädgårdar» (se d. o.) göra föga
skäl för benämningen trädgård.

De äldsta kulturväxter leda sin härkomst från
Asien. Genom romarnas krigståg spredos de till
Spanien, Gallien, Germanien och England. Från
araberna inkommo sedermera åtskilliga öfver Spanien
och genom korstågen flere, som klostren togo om hand
(medeltidens munkar hafva ej öfverträffats i konsten
att bereda marken för fruktträdsodling). Hastig vardt
tillökningen med nya arter efter Amerikas upptäckt;
man byggde växthus för medicinala och tekniska
kulturväxter. Det är företrädesvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free