- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
835-836

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livingstonemedaljen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ussing utgifna, till hvilken sluter
sig Madvigs kritiska skrift "Emendationes
livianae". Handskriftforskningen har bedrifvits med
ifver och framgång. I den tog svensken A. Frigell
liflig del, och han framträdde därefter såväl med
textupplagor som med kritiska skrifter. För ungdomens
behof äro upplagor af en del böcker af L:s verk
utgifna och kommenterade af A. F. Wimmercrantz,
A. T. Broman och R. Törnebladh samt A. Frigell,
hvilkas editioner omfatta flera eller färre böcker i
första dekaden samt en eller två i den tredje (21 och
22), äfvensom af P. Bagge (3:e dekaden). På svenska är
L:s romerska historia öfverflyttad af E. Schröder
(1626) samt 0. Kolmodin d. y. (böckerna 1-10 och
21-27; 5 bd, 1831-44), - Se vidare Taine, "Essai
sur Tite-Live" (5:e uppl. 1888) och Soltau, "L:s
geschichtswerk" (1897). R. Tdh.

Livius Andronicus, romersk skald, kom helt ung,
sannolikt efter eröfringen af Tarent, 272 f. Kr.,
till Rom som slaf, men frigafs sedermera af sin
husbonde, troligen M. Livius Salinator, efter
hvilken han antog namnet Livius. Efter att först ha
sysselsatt sig med undervisning egnade han sig åt
skaldskap och skådespelarkonst. Om hans litterära
betydelse se Latinska litteraturen, sp. 1318.
R. Tdh.

Livjaegerkorpset, da. Se Lifjägarkåren.

illustration placeholder
Livlands vapen.


Livland (Lifland, Liffland). 1. Urspr.
benämning på det område vid Östersjöns östra kust,
som beboddes af liver (se d. o.), men sedan
dessa uppgått i de under 1000-talet inträngande
letterna, har L. varit företrädesvis en geografisk och
administrativ benämning för det af ester, letter och
inflyttade tyskar bebodda landet emellan Estland och
Kurland. Emedan detta område intar den mest betydande
delen af de s. k. Östersjöprovinserna, ha under dess
namn stundom innefattats äfven de kringliggande. Med
Svenska L. förstods den af
Sverige eröfrade, n. om Düna belägna delen af L.,
med Polska L. den s. om samma flod belägna delen.
– 2. En af de tre ryska Östersjöprovinserna, begränsas
i n. af Estland, i ö. af sjön Peipus, som skiljer
L. från guv. S:t Petersburg, och guv. Pskov, i
s. ö. af Vitebsk, i s. v. af Kurland och i v. af
Rigaviken samt har en areal af 47,029 kvkm.,
hvaraf 2,876 kvkm. komma på öarna (Ösel, Moon, Kynö,
Runö m. fl.). L. är företrädesvis ett slättland och
genomskäres i n. och s. af en från Estland kommande
platå, hvilken löper på ömse sidor om Virzjärv-sjön
och har sina största höjder s. ö. om denna sjö nära
östra gränsen i Munnamäggi (324 m.), det högsta
berget i Östersjöprovinserna, och Vallamäggi (296
m.). Längre söderut, emellan floderna Ewst och
Aa, ligger en annan platå, hvars högsta punkt är
Gaising-kalns (313 m.). Som företrädesvis vackra anses
den på gamla borgruiner rika trakten kring Wenden,
hvilken af tyskarna i landet kallas "livländska
Schweiz", samt
omgifningarna kring Segewold, Krem?n och Kokenhusen. Vid
kusten af Rigaviken, vid sjöarna Peipus och Virzjärv
samt längs de större vattendragen är landet lågländt,
mest skogs- och kärrtrakter. Omkr. 1,500 kvkm. af
landet äro betäckta med vatten (oberäknadt L:s
andel af Peipus-sjön), och af dem komma 274 kvkm. på
Virzjärv. Tillsammans lära finnas 325 vattendrag och
950 sjöar (däribland 350 större). Till Rigaviken flyta
Pernau, Salis, Düna samt livländska och kurländska
Aa, alla segelbara, till Finska vikens vattenområde
endast den i Peipus utmynnande Embach. Den nära 300
km. långa kusten har blott två hamnar, Pernaus och
Dünas mynningar. De många hamnarna på ön Ösel äro
af ringa betydelse för handeln, emedan inloppen äro
besvärade af ref och sandbankar. Landets geologiska
byggnad är noga undersökt. Den siluriska formation,
som betäcker Estland, uppträder äfven i norra L.;
återstoden tillhör det devoniska systemet. Det hela
är betäckt af glaciala bildningar, stundom ända till
120 m. tjocka. Erratiska block finnas spridda öfver
hela landet, t. o. m. på dess högsta punkter, såsom på
Munnamäggi. Jorden är föga fruktbar. Klimatet är rått
och fuktigt; medeltemperaturen för året är i Riga 6°
C. (för vintern -5°, för sommaren + 17,5°), i Dorpat
4,5°. Skogar betäcka ungefär 1/4 af landet och finnas
företrädesvis längs kusten samt äro öfvervägande
barrskog, men äfven nordiska löfträd. Ännu förekomma
björnar och vargar, mer sällsynta äro lodjuret och
älgen. Jordbruket är hufvudnäring och lämnar något
till afsalu, i synnerhet af lin. 18,5 proc. af
jorden äro åker, 41,5 proc. äng och betesmark. Äfven
fisket är en viktig näringskälla. I industriellt
hänseende intar L. en framstående plats bland
ryska guvernement. Främst står tillverkningen af
ylleväfnader och brännvin. Den förnämsta fabriksstaden
är Riga, som jämte närmaste omgifning producerar 90
proc. af landets hela industrivärde. F. ö. har blott
Pernau någon betydelse på detta område. Handeln är
blomstrande och koncentrerar sig hufvudsakligen i
Riga, i mindre mån i Pernau, Dorpat och Arensburg. De
förnämsta exportvarorna äro petroleum, oljekakor,
ull, hampa, linfrö, lin, spannmål och trä. Flera
järnvägslinjer korsa landet. – Invånarnas antal
uppgick 1897 till 1,295,231 (28 på 1 kvkm.). Största
delen är ester, i norra delen (40 proc.), och letter,
i södra delen (43,4 proc.) samt tyskar (7,6 proc.),
hvilka bilda adeln och städernas borgerskap, ryssar
(omkr. 5,4 proc.), polacker (1,2 proc.) och judar (2
proc.). Liverna, hvilka gett sitt namn åt landet, ha
uppgått i letterna (se Liver). Språkgränsen emellan
ester och letter går nu från Salis öfver Rujen, Walk
och Rauge till Marienburg. Med afseende på religionen
voro 1897 79,8 proc. protestanter, 14,3 proc. ortodoxa
greker (ehuru till en betydlig del raskolniker),
2 proc. judar, 2,3 proc. rom. katoliker. De
tyske eröfrarnas ansträngningar att förtyska
landet ha fullkomligt misslyckats. Ester och
letter visa öppet sitt traditionella hat mot
inkräktarna. Undervisningsspråket är i alla
skolor, äfven de privata, numera (sedan 1887)
ryska. På senare tid har ryska regeringen börjat
arbeta på en russifiering af L. liksom af de andra
Östersjöprovinserna samt infört ryska lagboken (1835)
och påbjudit ryska språkets användning i st. f. det
tyska (1867 och 1885). Bönderna ega

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free