Print (PDF) - On this page / på denna sida - hermetisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heta 235 hilka ten het osv. el. nybildningar såsom nedlåtenhet, välgörenhet osv.; jfr grannlagenhet. heta -- fsv. (där såsom i isl. även aktivt: kalla, benämna) = isl. hcita (i betyd.: 'heta' ined pres. ek heiti, minne av det gamla medio-passivet på -en, jfr grek. phéromai), da. hede, urnord. ha(i)-te-ka, heter, haitinaR part. pf. m., got. haitan, kalla, inbjuda, befalla (haitada, heter), f sax. heta n, fhty. heizzan (ty. heissen, uppmana, kalla, heta; jfr under Schultz), ägs. hålan; förr redupl. vb; av ovisst ursprung: snarast med Brug-mann IF 6: 94 rotbesl. med lat. ci(e)o, sätter i rörelse, cito ds. (se citera), grek. kiö, går, kinéo, sätter i rörelse (se kine-ma t o gr a f), med samma betyd.-utveckling som i grek. kello, rör, o. kélomai, driver på, kallar. hetman, polsk o. litauisk överbefälhavare, av polska helman, från mlty. hövelman el. en snarlik mhty. form, överbefälhavare, anförare = ty. haupt-mann, kapten; se hö vits ma n. Härmed förväxlas ofta lillryska alaman, äldste (slarsyj), alltså (urspr.) ej 'överbefälhavare för kosackerna'; av ett helt annat ursprung. Bruckner Zfvergl. Sprachf. 48: 171 f. hetsa, Sahlstedt 1773, Bellman, på grund av e (för väntat d) ej från ty. hetzen (germ. *haljan, till hata) utan en ombildning (väl efter het, hetta) av ä. nsv., fsv. hitza, hissa, från mlty. hit-zen, hissen, som väl bildats av ett utrop, hiss el. dyl., brukat till djur, som hetsas, liksom ä. nsv., östsv. dial., no. hussa ds. av interj. huss; jfr tussa. - Hilsa förekom långt fram på 1700-t. o. motsvaras av nsv. hissa (med dialektisk färgning), i Lag 1734 (om hundar). hetsig, o. 1650, ä. nsv. även -i- o. med betyd, 'het'; från ty. hitzig, till hilze, hetta (se d. o.). 1. hetta, sbst., ä. nsv. hela f., hele m., fsv. hila f., hiti m. = isl. hita. f., hite m.; adj.- abstr. på svaga rotstadiet, av germ. *hilan-, *hilön-, avljudsform till het, liksom fsv. fiti m., fetma, till fet. Ty. hitze är ett annat slags bildning, germ. *hiljö-; eng. heat, av ägs. hekto, ett germ. *haitjo-. - Hetta har utvecklats ur fsv. hila som t. ex. vecka ur fsv. vika. 2. hetta, vb, kan motsvara dels fsv. hita = no. o. dels fsv. hela = isl. heita, fhty., ty. heizen, ägs. h&tan (eng. heat), av germ. "haitjan, göra het. hetvägg, 1689 (hef-), G. Warg 1755 (hell-), från Ity. heelweggen m. m., fettis-dagssemla, från mlty. héle weggen, egentl.: varma bullar, urspr.: viggar, kilar, till fsax. weggi, kil (se v i gg). I Sverige har detta ord i somliga trakter i stället kommit att beteckna den aga, som på fettisdagsmorgonen på skämt tilldelas familjemedlemmarna (i sht barnen), ett urgammalt hedniskt kultbruk, o. fettis-dagsbullarna ha i stället fått benämningen fetvägg. Betyd.-ändringen beror på att man friköpte sig från piskningen genom hetvägg. Jfr Louise Hagberg Sv. 1m. 1911, s. 523 f. hetär, från grek. (h)etairä, (kvinnlig) kamrat, fem. till (jon.) (h)élaros, kamrat ((h)élairos är en nybildning efter fem.), till ie. s"e-, se- (se sig, sin, s v e a r). hicka, vb, fsv. hikka, hicka, flämta, snyfta = no. hikka, flämta, snyfta, da. hikke, hicka, i ä. da. även 'snyfta', höll. hikken, hicka; jfr isl., no. hiksta o. no. hiksa (ävensom eng. hickup osv.). Antingen direkt ljudhärmande el. intensivbildning (med konsonantförlängning) till sv. dial. hikja, flåsa, motsv. no. hika, da. hige (i överförd betyd.: 'fika efter'), jfr mlty. hichen, higen osv., av onomatopoietiskt ursprung liksom kik-i kikhosta, kippa 2 osv.; se his(s)na o. jfr under sucka. - Härtill sbst. hicka, fsv. hikka = da. hikke. hide, se ide. Hildur, kvinno., nyisl. form för fisl. Hildr, en valkyrja = hildr f., strid = fsax., ägs. hild, fhty. hili(j)a, av germ. *heldiö-, väl besl. med ir. ceallach, krig, jfr litau. kaliu, slår (se hull). Detta ord ingår som senare led i Gunhild, Bagnhild m. fl. o. f. ö. i de urspr, tyska Hildebrand, Matilda. hilka, Aurivillius Gog. 1693, Lind 1738 (även -e), möjl. från ty dial. hilche, medan ä. nsv. hyllicka 1637, sv. dial. hylka, da. hyllike utgår från mlty. hut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
