- Project Runeberg -  I Jämtebygd
 Titel och innehåll | _Next >>_
User: Password:
Register | Login help

 
Search this site with Google:
 Project Runeberg | Catalog | RSS | Forum | Recent Changes | Comments?

11

2. De äldste

illustration placeholder

Innan väg var bygd och mark bruten, var Jämtland befolkadt, men af sådana i hvilkas planer det ej ingick att röja den mark, hvari den nuvarande odlingen gror och växer.

Det var lapparne.

Mycken stridföring med ord behöfver ej föras för att visa, att lapparne äro urinvånare hos oss. Man behöfver endast erinra om ett så enkelt faktum som det, att vårt språk äger en myckenhet lapska ord, hvilket däremot andra germaniska språk sakna. När våra stamfäder invandrade, stötte de samman
12
med lapparne och undanträngde dem så småningom. Men all beröring med dem kunde de ej undvika, och en del namn på ställen, som lapparne uppkallat, vordo bibehållna. I Jämtland och det öfriga Norrland äro dylika fall talrika.

*

Far du väster ut från Hjärpens station, skall snart nog ett litet hvitt hus blicka emot dig från en höjd. Det är lappbarnhemmet vid Änge, hvarifrån så månget kunskapens frö satts ut i lappens kåta.

Som så ofta är fallet med filantropisk verksamhet, är det den religiösa offervilligheten, som bygt upp denna bildningshärd. För insamlade medel är stället inköpt. Underhållet af läroanstalten däremot bestrides hufvudsakligen af Svenska missionssällskapet.

Du skall få se, hur fint och propert och trefligt allting är. Gossarne ha sitt sofrum i öfra våningen, flickorna i nedra. Små vackra sängar med filtar. Aldrig ha de väl förr legat så mjukt och rent! — I huset är för öfrigt bostad åt läraren och hemmets husmor.

*

Vid nyårstid hvartannat år är här lif och rörelse. Det är då afgångs- och inträdesexamen i läroanstalten, där kursen är tvåårig.
Bild
illustration placeholder
Lappgosse, som brutit af sin ena skida.
Efter en tafla af Gerda Tirén.
(blank)

13
På nyårsafton komma fjällmännen ner till Änge. Är det godt väder, färdas de efter ren, eljes på skidor, tills de nå odlad bygd. Sedan är det nämligen icke med deras värdighet förenligt att använda sitt vanliga fortskaffningsmedel, skidorna. Bantåget eller gästgifveriet anlitas.

Nyårsaftonen är det fest med julgran i hemmet. På nyårsmorgon, innan sol gått upp, gudstjänst därsammastädes, och senare på förmiddagen deltaga gästerna i gudstjänsten i kyrkan.

Dagen därpå är det afgångsexamen, hvarefter lärjungeskaran — hemmet mottager omkring 16 — hemförlofvas. Nu blir det fråga om, hvilka af de plantor, som lapparne haft med, skola mottagas här till vård. Vanligen är det en rikhaltig samling att välja på. Förtroendet för hemmet är stort nu, men när det — på annat ställe — för omkring 40 år sedan började sin verksamhet, fick man fara i fjällen och söka barn.

Nu faller valet på de äldste. De yngre ha ju alltid utsigt att få komma nästa kurs. Åldern på de antagna växlar mellan 14—17 år. Man tar ungefär hälften af hvardera, gossar och flickor.

Och så draga fjällens söner med sina i hemmet vårdade barn åter till snöigt fjäll. Och skolan har fått en ny uppsättning för två år.

*

14
illustration placeholder

Far du hit till bygden i sommartid, så underlåt icke att göra ett besök vid Änge. Barnen ha ferier på sommaren, men flere bli dock kvar. De ha här så mycket, som påminner om sina hem: kamraterna och renarne [1], o. s. v. Ofta ha de något slöjdarbete, som håller dem kvar, De tala [2] gärna med den besökande. Många af barnen se intelligenta ut, och en eller annan flicka är nästan vacker, trots de inflammerade ögonen, lappens vanligaste onda. [3]

Gör ett besök vid hemmet, säger jag. Du skall sedan förstå dess betydelse för lappen. Det
15
lilla hvita huset med syrenhäcken står säkert för honom såsom hans vänligaste hågkomst — ett minne för lifvet — då vinden tjuter kring kåtan och vargens ögon glänsa därutanför i vinternatten.

*

Och vill du göra en färd uppför Ströms vattudal — »den märkeligaste däld, som uti riket är», såsom gamle Hulphers utlåter sig — så mötes ditt öga, då du kommer till Hillsand, af en ståtlig bygnad.

Det är Hillsands lappbarnhem.

För ett tiotal år sedan kom till dess nuvarande vårdare en lappkvinna med ett barn. Då upprann hos denne — som är präst — tanken på ett barnhem för lappar. Denna vackra tanke står nu här på ett lysande sätt realiserad, och det lilla lappbarnet blef hans första skyddsling.

Här är ordnadt på ungefär samma sätt som vid Änge, fastän i större skala — hemmet mottager 30 barn — och lite mindre reglementeradt. Hemmets vårdare, som uppehåller inrättningen genom insamlade bidrag, har naturligtvis friare händer att handla, än fallet är vid Änge.

* »Sörlänningen» är väl icke så sällan böjd att tro, att lappen är ett slags halfvilde, som möjligen kan ta sig bra ut på taflor (och att det senare är fallet, har Tirén mer än väl visat). Att detta är en missuppfattning, har jag här velat antyda.
16
Genom beröringen med de bofaste har han tillegnat sig icke så litet af dessas vanor. Undervisningsanstalterna — den medvetna uppfostrans härdar — ha gifvit honom en viss kunskapsgrad. Men den omedvetna uppfostran — den som det dagliga lifvet och de omgifvande förhållandena ge — har äfven på honom utöfvat sin makt, tyvärr ofta till ondo. Kaffetåren är för lappkvinnorna en större nödvändighet än för svenskorna [4]. Dryckenskapen har gjort lappen stor skada. Ju mindre andlig motståndskraft, ju mindre ersättning för rusdrycken han har, dess lättare skall han naturligtvis bli en slaf för begäret. I detta fall hvilar skuld på en och annan, mindre samvetsöm bland den bofasta befolkningen. Vid köp af renar [5] eller renkött ha nämligen sådana ofta berusat lappen för att sedan få hans vara för billigt pris. Men har det onda kommit in, så har äfven botemedlet följt efter. Det är icke alldeles ovanligt, att lappar äro goodtemplare. Och vi minnas den vackra historien om »Blå bandet i fjällen». En lapp kom en afton hem till sin hustru med ett blått band i sin rock. Hon frågade, hvad det var för ett slags ny grannlåt.[6] »Jo,» svarade han, »detta betyder, att jag aldrig skall dricka mer, och att bränvin hädanefter aldrig skall
Bild
illustration placeholder
Vilsegångna lappgossar
Efter en tafla af J. Tirén
.
(blank)

17
finnas i min kåta.» Då tryckte hon hårdt hans hand och sade, att detta var hans vackraste smycke.

De religiösa strömningarna — »läseriet», som det kallas, jag hoppas nu mera icke i förhånande bemärkelse — ha anmärkningsvärd utbredning bland lapparne.

*

Skall den lappska befolkningen gå under?

Om man härmed afser den nomadiserandelappen, så är jag för min del böjd att besvara frågan jakande.

Men lappen har tagit sitt parti i kampen för tillvaron. Han tjurhåller icke mot civilisationen, utan följer med den. Och därför skall han reda sig.

Jag tänker nu icke på fiskare- eller sockenlapparne. De äro denna ras’ parias.

Fjällappen skickar ofta sina söner eller döttrar ner till bygden för att taga tjänst. (Lappbarnhemmen bidraga också härtill.) De äro omtyckta såsom uthålliga, djärfva och villiga. Så småningom antaga dessa den bofasta befolkningens vanor, nästan alltid dess drägt. De vilja då inte veta af sin börd — de ha varit tillbakasatta så länge, och vants vid att anses för något sämre. [7] Härigenom komma icke så sällan giften mellan lappar och svenskor till stånd, liksom, ehuru icke så ofta,
18
mellan lappkvinnor och svenskar. Och så är han eller hon en af de bofaste.

Också öfverge icke så få lappar det stränga lifvet på fjällen och bli nybyggare. Om vintern slöjda de — skidor, skedar o. s. v. — och om vår, sommar och höst idka de åkerbruk. När du far uppför en fjällsjö, och det »lyser» på en liten afröjd plats i skogen, så är det ofta en nybyggarlapps hem.

*

Lapparne ha sina särskilda kapell med begrafningsplatser. De ha gudstjänst en gång om året. Då firas bröllop, och dagen är i öfrigt betydelsefull för dem, såsom utgörande en under ett helt år väntad och efterlängtad omväxling i deras enformiga lif. Turisten gör klokt, om han ställer sin färd så, att han kan få vara med om en sådan högtidlighet. Han skall inte snart glömma den.
*

Lappen visar ofta intresse för allmänna ting, läser tidningar och följer med händelserna. Jag känner bolag, hvari lappar äro intresserade — ja, de ha till och med kommit så långt, att de kunna — skrifva växlar! Detta hör dock till undantagen, begripligtvis.
*

19
Lapparne ha ibland ordentliga folkmöten, där de öfverlägga om för dem vigtiga frågor och antaga resolutioner. De sakna, som bekant, rösträtt, hvilket förefaller dem tungt, men ännu orättvisare tycka de det vara, att man ibland lagstiftar för dem, utan att ens höra dem. Lagstiftningen har på senare tiden visat sig välvillig mot dem, men man kan skada, äfven då man menar som mest väl!
[1] Lapparne pläga till hemmet skänka renar, som där vårdas och sedan säljas för hemmets räkning.
[2] Lappen är stolt öfver att, kunna två språk: sitt eget och svenskan. Hans svenska är ofta ovanligt grammatikalisk, en naturlig följd af att han mången gång lärt den efter bok.
[3] Till följd af röken i kåtan.
[4] Lapparne skilja på lappar och svenskar.
[5] Lefvande renar säljer lappen icke, om de icke få stanna i hans eller annan lapps vård. Den bofaste har dock insett, att dylikt köp vanligen är en klen affär, ty hans renar ha en märkvärdig otur att bli utsatta för vargen, och renkorna kalfva sällan, eller ock dö kalfvarne. Att det är »stäldt på skrufvar» med dessa missöden, är tydligt.
[6] Lapparne äro mycket svaga för grannlåt och kunna hänga på sig silfverpjeser för hundratals kronors värde.
[7] Det duger inte att säga »lapp» äfven åt en nomadiserande lapp, då han kommer ned till bygden. »Fjällman» skall det vara!

Valid HTML 4.0!All our files are DRM-freeProject Runeberg, Mon Sep 16 06:24:00 2019
http://runeberg.org/