Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
Djäkneupptåg.
»Kom, afton, sänk dig neder!
Du ger oss mödans lön.
Vad lugn du oss bereder!
Natur, vad du är skön!
Se, aftonrodnan vilar
i dalens svala famn,
från fästet solen ilar
bort till en annan hamn.
Tyst, tyst är allt som andas,
blott näktergalens ljud
med kvällens vindar blandas,
han kallar på sin brud ...»
Refrängen tages om igen:
»Tyst, tyst är allt som andas – – –»
– Jo, vackert tyst, inföll Adolf, den av de båda
djäknarne, som sjöng första stämman, hör du då
icke, huru inspektorn... eller vad karlen är för
något... gormar och svär där nere med sitt
arbetsfolk? Är det näktergalens ljud, det?
– Nog hör jag det, Adolf, svarade den andre
djäknen, men då man befinner sig i sångens högre
regioner, lyssnar man icke till människornas tomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
