Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med små insjöar, slingrande bäckar, furumoar och
lövdungar.
Göran, den äldre av dem, var en högväxt,
kraftig yngling med jovialiska ansiktsdrag och
anläggning till polisonger. Han hade sina tjugu år
på nacken och stod nu färdig att med den lärdomsskatt,
som bestås i Växjö, och icke så litet
därutöver, som han på egen hand samlat, begiva sig
till akademien.
Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad
gosse med skälmska ögon. Son av den rike och
allmänt aktade baron Sparrfält på Odensvik hade
han slutit ett fast vänskapsförbund med
hemmansägaresonen Göran, ett förbund, som olikheten i
deras ålder endast bidrog att göra ännu
varaktigare. De bodde under terminerna tillsammans,
delade sina lärares och kamraters tillgivenhet och
hade allt, till och med sina små oskyldiga upptåg,
gemensamt.
– Ack, du Göran, vad detta varit en lustig
dag! sade Adolf, i det han makligt sträckte sig i
gräset och såg upp mot den blå himmelen. Jag
glömmer aldrig de här äventyren.
– Åja, nog har du haft pojkstreck för dig,
sade Göran.
– Än du då? Har du varit ett uns bättre
än jag?... Ha, ha, då jag tänker på den snåle
prästen, hos vilken vi i dag åto middag, kan jag
skratta mig fördärvad...
– Vad var det för roligt, att du drack ur
allt hans öl? Stackars man, han följde med ängsliga
blickar var droppe du slukade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
