Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade mig med vördnad, nästan med fruktan,
och bullade upp ett frukostbord med skinka,
medvurst och öl, och jag smorde kråset, medan du,
lille Adolf, sökte visa dig på din älskvärda sida för
dottern i huset. Men du misslyckades, min gosse.
Du känner icke bondtöserna; de ha icke öra för
sådana grannlåter, som du lärt dig att prata till
de förnäma fröknarna. Emellertid kom
nämndemansmor till mig och berättade jämrande, att
hennes ladugård var förhäxad, att kalvarne dö
och korna ej ge mjölk... hon frågade mig om
råd...
– Och du svarade?
– Att hon skulle fodra och sköta kreaturen
väl.
– Hon tyckte naturligtvis, att det var ett alltför
simpelt råd...
– Ja visst, hon lät mig förstå, att ingenting
annat än svartkonsten torde hjälpa, och bad mig
anlita mina kunskaper i den vägen. Jag gjorde
många invändningar, men därav blev gumman
ännu enträgnare. Till slut, sedan jag tagit tysthetslöfte
av henne, sade jag, att hon skulle taga ögat
av en vessla, hjärtat av en örn, framtassen av en
björn och tungan av en tre och tre kvarts år
gammal vit orm, insy dessa lemmar i skinnet av
en ödla samt nedgräva alltsammans en torsdagskväll
under ladugårdströskeln, sägande hokus pokus
filiokus. Gumman blev hjärtinnerligt
glad, tackade mig för det goda rådet och bad mig
lämna de där trollsakerna (hon tog för givet, att
jag hade dem i portören), så skulle hon hederligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
