Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Masugnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sången ännu hördes. I dörröppningen till densamma
visade sig en verklig jättegestalt, en karl på
sina sex fot och lika många tum, insvept i
skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt
över det sotiga ansiktet.
– Vad är ni för slags folk? frågade han tämligen barskt.
– Vandrande djäknar, svarade Adolf och Göran på en gång,
och den senare tillade:
– Vi fundera på att stanna här i mashyttan över natten,
om ni, gott folk, icke har något däremot, och sedan
fortsätta vi vår resa i morgon.
– Djäknar från Växjö? Prästgesäller? fortfor jätten.
Har ni gått vilse, eftersom ni kommer så här? Här ä
just inga bekvämligheter för sådana gäster. Men vill
ni sova på en bänk där inne, så står det er fritt.
– Jag har aldrig sett någon masugn förr, sade Adolf,
och är därför litet nyfiken...
– Att se, hur järnet kommer utrinnande som en
vitgnistrande ström... Åja, det är rätt lustigt för
den, som inte är van vid det...
– Och vad bekvämligheter angår, inföll Göran, så
ha vi många nätter sovit under ett träd i skogen,
med en sten till huvudgärd...
- Likasom Jakob, inföll jätten skrattande. Jaså, ä
herrarne av det slaget, så ä herrarne välkomna.
Mannen gick in, och djäknarne följde honom.
Det var ett stort, mörkt rum, i vilket de inträdde.
I stället för golv hade det ett lager av djup sand,
dess bakgrund upptogs av ugnsmuren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
