Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djup bäck flöt, tyst och obekant, med klara böljor
över sin vita sandbädd, tills den försvann bland
granarnes och tallarnes stammar.
– Hör på, gossar, sade Sven och stannade, vi ha
söndag i dag. Att visa sig inför Vår Herre med rent
hjärta är ingen så lätt sak, men att visa sig inför
människorna med rent ansikte på en sådan dag är
mycket lättare. Jag menar härmed, att när jag vandrar
från masugnen till far mins stuga, plär jag stanna här
och tvätta sotet av mig. Det är icke för mycket, helst
då man har, med respekt att säga, en fästmö, som väntar
på sig där hemma.
– Har Sven verkligen en fästmö? Är hon vacker? frågade Adolf.
– Det får Adolf snart se, svarade Sven. Men nu vill
jag fråga, om gossarne vilja göra som jag, det vill
säga: taga sig ett bad.
Det var just vad Göran och Adolf ville, ty bäckens vatten
var klart och inbjudande. Sven tvättade sig med medhavd
såpa och visade nu, sedan sotet väl var bortsköljt, ett
öppet, ärligt och friskt ansikte, vida yngre än djäknarne
förmodat.
Ja, Sven kunde vid närmare påseende ej gärna vara äldre
än tjugufem år. Sedan de tillräckligt njutit av de svalkande
böljorna, öppnade Sven sitt knyte, i vilket han hade rent
linne och sina helgdagskläder av vackert, pressat vadmal.
Dessa pådrogos nu, och arbetskläderna hoprullades i ett
bylte och gömdes i en buske. Därefter fortsattes vandringen.
De kommo nu ur skogen till en öppen slätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
