Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Golvet var vitt och bestrött med välluktande enris;
en rödmålad pinnsoffa, några stolar med hjärtformigt
utskurna ryggstöd, en säng med snövitt sparlakan, ett
bord, en byrå med mässingsbeslag, en Moraklocka samt
ett skåp, på vars dörr ägarens namn prunkade i en
krans av konstnärligt målade blommor, utgjorde
möbleringen. De vitmenade väggarne voro prydda med
livligt kolorerade tavlor från Lundströmska konstanstalten
i Jönköping; där såg man scener ur nya testamentet och
ur svenska historien, skäggiga sultaner till häst,
Napoleon och »Karl XI:s syn på rikssalen». Över pinnsoffan
hängde en musköt med påskruvad bajonett och en gammal
soldathatt. Genom fönstret tittade solen vänligt och
helgdagslikt in i rummet.
– Se där ha vi Sven! sade en ung flicka, som för tillfället
var ensam inne, sysselsatt med att pryda den vitrappade
spiseln med björklöv och ringelblommor. Det var Ingrid,
korporalens yngsta dotter, en femtonårig jänta med ljust
hår, stora blå ögon och friska kinder. Hon ämnade säga något
mera, men tystnade och slog förlägen ned ögonen, då hon
varseblev Svens obekanta följeslagare.
– God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan högt
i taket. Men säg mig, var är far och mor och Johanna... Är
Johanna kommen än?
– Mor är gången till kyrkan, far sitter i täppan och röker
sin pipa, men Johanna kommer väl snart, tänker jag, sade Ingrid.
Jag skall säga till far...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
