Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickan skyndade ut genom köksdörren, och kort
därefter visade sig korporalen.
Korporal Brant gick på träben – ty då en kula har
bortsnappat en fortkomstledamot av kött och blod,
har kronan ingen annan att giva i ersättning än i
bästa fall – en av hård och god masurbjörk. Men
detta bekom korporalen föga; ja, träbenet och
tapperhetsmedaljen voro på sätt och vis korporalens
käraste egendom: aldrig har en dansös med sådan
stolthet visat publiken en väl formad vad och nätt
fot, som korporalen skulle visat sitt träben för
envar, som ville betrakta denna anspråkslösa produkt
av svarvarens konsterfarenhet. Sextio levnadsår,
genomsträvade dels under musköten, dels vid plogen,
hade gråsprängt hans hår och väldiga knävelborrar,
men ej lyckats kröka hans höga, axelbreda gestalt,
som, inknäppt i en blå rock med blanka knappar, var
lika rak och militärisk som för trettio år sedan.
Ansiktet låg i allvarsamma, nästan bistra rynkor,
men ögonen blickade vänligt och milt under sina
buskiga ögonbryn. Sådan var korporal Brant till sin
yttre människa. Djäknarne kände vid hans åsyn en
djupare vördnad, än om de sett hela Växjö konsistorium
inträda; herrar konsistoriales torde finna detta mycket
besynnerligt, men förhållandet var verkligen sådant.
– Är herrarne samma djäknar, som för ett par dagar
sedan voro i Lomaryd? frågade korporalen, under det
han slog sig ned i sin pinnsoffa, drog några drag
ur pipan och med handen strök sitt träben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
