Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, korporal.
– Då vill jag fråga herrarne en sak så god som
två: vad var det för galenskaper, herrarne satte
i huvudet på nämndemansmor? Jag träffade för en
stund sedan Ola Persson, och han berättade något
spektakel om herrarne och folket där på stället...
Adolf omtalade nu på ett putslustigt sätt historien
om de signade nubbarne. Korporalen drog ett ögonblick
på munnen, men skakade därefter allvarsamt huvudet
och sade, i det han åter började stryka sitt träben:
– Lille baronen kan visst tycka, att det där är
roligt, men kan han också tycka, att det är rätt?
Skall man göra enfaldiga människor dummare och
vidskepligare, än de äro? Ynglingar, som få studera
och lära och inhämta kunskaper, böra väl hellre
försöka hjälpa folk ur deras villfarelser än bestyrka
dem i sådana... Det är min mening om saken.
Och därmed utpustade korporalen ett duktigt moln ur
sin pipa.
Göran och Adolf sågo icke så litet förlägna och
handfallna ut vid denna oväntade förebråelse.
– Men herrarne äro i alla fall bara unga pojkar,
fortfor korporalen muntert, och med pojkar får man
ej räkna så noga, om de hava ett eller annat upptåg
för sig: det ligger i deras natur. Människan, tillade
han allvarsamt, skall först gå genom livets hårda
rekrytskola och lida mycket hugg, innan hon blir en
allvarlig stridsman.
Sven masmästare, som innerligt skrattat åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
