Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolfs berättelse och sedan under samtalets fortgång
stått och sett ut genom fönstret, vände sig om och sade:
– Det syns en båt ute på sjön; det är säkert Johanna,
som kommer.
– Gott, sade korporalen, vill ni som jag, så gå vi
ned och möta henne vid sjöstranden. Emellertid skall du,
Ingrid, laga till litet mat åt oss. Herrarne få hålla
till godo med vad huset förmår.
Det var verkligen Johanna, korporalens äldre dotter,
som kom roende. Den raska flickan var ensam i båten och
skötte själv årorna med vana och kraftiga händer. Johanna
tjänade som ladugårdsdeja hos patron Brackander på
Trevnadslösa. Från denna herregård till korporalens stuga,
tvärs över sjön, var en fjärdedels mil, men den unga flickan
räknade icke årtagen, när rodden gällde hemmets härd, där
kära anhöriga och fästmannen väntade henne.
När båten var nära stranden, lade Johanna upp årorna,
hoppade i land och drog jullen med ett kraftigt tag ett
stycke upp på det torra. Johannas hela väsende vittnade
om raskhet och hälsa. Och ändå var hennes ansikte så fint,
hennes hy så ren och hennes ögon så klart ljusblå, att
många av Amaranterordens förnäma skönheter skulle haft
skäl att avundas henne. De små händerna voro kanske något
för röda och valkiga av arbete för att behaga i en salong
– men Sven masmästare tyckte om dem desto mera.
Den lilla familjen och dess gäster återvände nu till
stugan. Sven masmästare räckte Johanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
