Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Korporal Brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten förgät-mig-ej, som han funnit vid sjöstranden,
och detta var allt det galanteri, man hos honom kunde
upptäcka. De gingo vid varandras sida utan att tala
många ord, men deras okonstlade väsen vittnade
tillräckligt om den glädje, de kände över att få se
och vara nära varandra.
Sådana möten inträffade tämligen sällan; emedan arbetet
vid masugnarne fortgår även om söndagarne, var det blott
en eller två gånger i månaden, Sven kunde slå sig lös
för att träffa Johanna i kyrkan eller i faderns stuga.
Man satte sig till bords. På en vit duk stod ett fat med
potatis, ett annat med fisk, som korporalen föregående
dagen egenhändigt dragit upp ur sjön, samt en stor kanna
av oäkta porslin, fylld med den raraste mjölk. Brödet
bestod av havreblandat korn, väl bakat och särdeles mört.
Detta var hela anrättningen, men ingen lämnade bordet
hungrig. Härefter framtog korporalen postillan och
psalmboken, påtog sina gamla brillor och uppläste med klar
röst dagens evangelium, varefter han uppdrog åt Göran att
föreläsa predikningen.
Vår djäkne kände sig fattad av en känsla, den han förut
aldrig erfarit. I kretsen av dessa genom oskrymtad
gudsfruktan och inbördes kärlek förädlade naturmänniskor
var det liksom om ett friskare, men allvarligare liv
genomströmmat honom. Ljuva minnen vaknade i hans barm,
minnen från hans barndom, då fader och moder ännu levde,
och han själv, ett oskyldigt barn, uppväxte i deras vård
under den gamla hyddans tak. Han föreläste ur postillan
med anda och övertygelse, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
