Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hos korporalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckan icke består i höghet och rikedom, utan i
lugnt samvete, förnöjsamhet och ett dagligt, om
också torftigt bröd? Detta veta vi väl, men då
frestelsen påkommer, hava vi så lätt att glömma det.
– Men är det icke Guds skickelse, att patronen
vill ha Johanna? inföll Kerstin. Huru ofta händer
det i världen, att en rik herre har hederliga avsikter
på en fattig flicka, sådan som Johanna, och erbjuder
henne sin hand? Och Johanna kunde blivit så
lycklig, så lycklig! Det jordiska är icke att förakta,
Brant... Jag säger dig, Brant, du har handlat
oförsvarligt inför Gud och människor, du har förspillt
din dotters framtid. Hon kunde såsom
patronens hustru blivit vår ålderdoms stöd...
– Det hoppas jag, att hon även kan bli som
Svens hustru, sade korporalen. Men håll nu upp,
Kerstin! vad som skett kan icke hjälpas och är i
alla fall bäst. Dina förebråelser och tårar falla dock
tungt på mitt hjärta. När du fått tid att tänka på
saken...
– Nej, jag ändrar aldrig min mening! avbröt
honom Kerstin under nya tårefloder. Jag kan aldrig
fördraga tanken på vad du gjort: den skall föra mig
till graven, Brant.
Korporalen ville fatta Kerstins hand; hon drog
den hastigt tillbaka.
– Du gör mig bedrövad, mor, sade korporalen
ömt.
– Ja, jag säger, att ångerns dag kommer...
det skall svida i ditt hjärta... men då är det
för sent.
– Nej, Kerstin, jag ångrar aldrig, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
