Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därtill giva dig ett par hundra riksdaler att
börja din rörelse med?
- Bevare mig! Är det verkligen patrons
mening? sade Sven och fäste på Brackander en
blick, som på en gång uttryckte misstroende och
överraskning.
- Min allvarliga mening, försäkrade Brackander. Nå,
min gosse, slå mig i hand och tacka mig!
Sven räckte patronen sin stora, valkiga hand,
men icke utan en inre motbjudande känsla, ty
han anade, att något låg på djupet av denna ovanliga
vänlighet och frikostighet.
- Och när du nu blir din egen, sade Spöqvist,
så vill jag tro, att din första tanke blir att gifta
dig.
- Naturligtvis, inföll Brackander och klappade
Sven på axeln. När man kommer i så lysande
omständigheter, så måste man dela dem med en
trogen maka, annars är det ingen välsignelse med
det. Du skall tro, Sven, att jag också gjort upp
en plan i det hänseendet... Jag vill göra din
lycka fullständig, min gosse.
- Jag tackar patronen, sade Sven och vände
sig oroligt på stolen.
- Jag känner en flicka, som råkat bli kär,
ja, riktigt olyckligt kär uti dig, Sven.
- Hm... jaså.
- Du skall fria till henne, min gosse, och det
genast. Hon är dig värdig; ja, på sätt och vis
blir det dig en ära att få henne till hustru. Jag
vill göra er bägge lyckliga. Det är, med ett ord,
min hushållerska, mamsell Petronella, som förgapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
