Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i dig. Hon är kär över öronen, stackars
människan...
- Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara
patrons mening! utbrast Sven, blossande röd i
ansiktet.
- Jo, min vän. Visserligen är hon av så
kallat bättre folk, men kärleken jämnar allt, och
då du nu vet, att hon själv önskar dig till man,
så bör du ej vara förlägen för den saken...
- Jag tackar patron för hans goda avsikt,
sade Sven och steg upp från stolen. Men att jag
skulle fria till mamsell Petronella, det blir aldrig av.
- Vad säger du? utbrast patronen och ställde
sig med korslagda armar framför Sven. Blir det
aldrig av, säger du? Är det bondblyghet eller
tredska, vaba?
- Intetdera, svarade Sven lugnt. Men jag
menar, att jag aldrig i världen vill ha mamsell
Petronella.
- Snack och dumheter! inföll patronen. Jag
vill säga dig, Sven, att du bär dig rätt otacksamt
och illa åt... Du skall icke tro, att jag ämnar
skänka jordlappen och smedjan och de två hundra
riksdalerna åt en tredskande, motvillig tjänare. Jag
fäster vid min gåva det bestämda villkor, att du
gifter dig med mamsell Petronella. Du hör nu.
Skjut icke din lycka egensinnigt ifrån dig.
- Jag märker nog, att jag måste försaka
patrons gåva, sade Sven.
Patronen stod en stund tyst, likasom om han
ej väntat sig detta bestämda avslag. Spöqvist däremot
utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
