Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvann ur storsmedjan en hop smidjärn av bästa
kvalitet. Jag har ännu icke lyckats upptäcka
tjuven, men jag misstänker på goda skäl den här
mannen.
- Ett gott infall, tänkte Spöqvist för sig själv.
Brackander får ljusa idéer, åtminstone då han är
ilsken.
Denna skamlösa beskyllning kom så oväntat
och ljöd så förfärlig i Sven Ståls öron, att blodet
likasom isades i hans ådror; han bleknade och
fattade, så stark han annars var, i dörrposten för
att ej vackla. Den som tror, att ett rent samvete i
ett sådant ögonblick som detta är ett harnesk, mot
vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som uddlösa
pilar, han känner ej människonaturen. Ju
renare det inre medvetandet är, desto större fasa
och avsky hyser man för blotta tanken på ett
brott... desto tyngre, ja, olidlig kännes misstanken...
den oskyldige finner sig smutsad av
en dylik anklagelse. Om boven rodnar, bleknar
och darrar, då hans brott upptäckes, sker det blott
av häpnad över att se sig blottad eller av fruktan
för straff, och då han hunnit bliva van vid dylika
fataliteter, kan han med fräck panna möta vilken
anklagelse som helst. Icke så den oskyldige; innan
hans upprörda moraliska natur hunnit komma
i jämvikt, skall han ej kunna uthärda blicken från
en like, som misstänker honom.
- Se bara, ropade Spöqvist, se, huru karlen
bleknar och darrar! Han förråder sig själv... hans
brott är uppenbart. Jag skulle våga svära på, att
din erkänt skarpa blick, bror Brackander, träffat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
