Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket, hör du det!... Och en sådan karl skulle
Johanna ha! Tvi!
Utom sig av raseri och med tupéen rest på
ända likt piggsvinstaggar ryckte patronen ned en
chambrière från väggen. Länsmannen darrade som
ett asplöv för vad som komma skulle.
- Brackander, sade han, sansa dig ett ögonblick...
och... kalla in Svalgren. Här kan behövas
ett vittne... Svalgren, Svalgren!
Betjänten Svalgren var icke långt borta. Han
hade bakom dörren till matsalen lyssnat till uppträdet.
Han inträdde nu, men lade handen försiktigt
på dörrlåset för att, om så prövades nödigt, visa sin
förmåga i konsten att försvinna.
Patronens första avsikt hade varit att genast
skrida till handling. Spöqvists mellankomst och
Svalgrens inträde bestämde patronen att låta handlingen
föregås av ett lämpligt tal. Och han upphov
sin mun och talte sålunda, allt under det han
viftade med chambrièren:
- Vet du, din tjuvstryk, vilka en husbondes
rättigheter äro? Nej, det tyckes du icke veta,
men jag skall upplysa dig därom. Jag kan ge dig
en orlovssedel och förskaffa dig ett prästbetyg,
som förstöra din framtid och brännmärka dig och
göra dig avskydd av alla människor; du skall aldrig
få arbete och bärgning, vart du vänder dig inom
Sveriges landamären, om icke bland pioniärerna på
Vanäs. En sådan orlovssedel har jag också lovat
dig, och därmed håller jag ord. Du har stulit järnet
ur storsmedjan; jag kan måhända icke bevisa det,
men jag har rättighet att misstänka vem jag vill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
