Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. De båda rivalerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heliga ord, som dennes läppar så ofta upprepat:
»bedjen för dem som göra eder skada
och förfölja eder». Och Sven stannade mitt i
anloppet och lät sin hand sjunka. Men den djupa
ångestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade
om den förfärliga ansträngning, genom vilken han
återvunnit sin besinning.
Vid den hotande rörelse Sven gjorde hade
patronen blivit likblek och gjort ett språng baklänges,
Spöqvist krupit under toddybordet och
Svalgren öppnat dörren för att helt inkognito lämna
stridsplatsen. Men då nu jätten plötsligt tycktes
ombyta sinnelag och hans huvud med nedslaget
uttryck sjönk mot hans bröst, repade de trenne
hjältarne åter mod. De togo för givet, att tanken
på de »trettio tu par spö» hejdat den väldiges
arm, ty av ädlare bevekelsegrunder skulle de själva
ej avstått från en hämnd. Spöqvist satte sig åter
i soffan, sedan han låtsat söka efter sin näsduk
under bordet, Svalgren intog sin gamla plats vid
dörren, och patronen började, lik en arg hund,
rycka i chambrièren, som kvarstannat i Svens hand.
- Patron, sade Sven, tänk icke på att slå
mig, utan låt mig gå i fred härifrån. Av det här
samtalet kan endast ont uppkomma, om det fortsättes,
ty vi äro alla retade och vid vrångt sinnelag.
I morgon skall jag komma tillbaka till patron, om
patron vill.
- Släpp chambrièren, släpp chambrièren, din
hund! röt patronen och ryckte ursinnigt i densamma.
Sven släppte den... och patronen, som just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
