Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9.
Värvaren.
Sven fördjupade sig i skogen. Han gick och
gick, utan att veta till vad mål, men han valde
instinktmässigt de mörkaste och mest avlägsna
delarne av skogen, vandrade framåt genom vildmarker,
där inga stigar voro banade, om icke av
de flitiga myrorna, som här levde i sina gamla
samhällen eller stiftade nya, utan att någon
historieskrivare vet att berätta om dessa samhällens
öden, fast de kanske i sig hava samma
märkvärdighet som de gamla myrstackarne Aten,
Korint och Tebe och deras nybyggen kring
Medelhavet. Svens tankar och känslor voro likasom
dövade; hans själs strängar hade slappnat
och dallrade icke längre av smärta. Icke heller
befattade han sig med att tänka på sitt öde eller
vad han skulle företaga, utan vandrade outtröttligt
framåt, såsom om hela hans kraft varit förflyttad
i hans gångmuskler. Det enda han hade klart för
sig själv var, att om han råkade ut för sina
förföljare, skulle han ej låta sig fångas, utan försvara
sig till sista blodsdroppen; därför hade han
också laddat sitt gevär med grova varghagel, noga
rengjort fängpannan och påslagit nytt krut. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
