Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
område, tyckte han sig ej behöva iakttaga samma
försiktighet som förut.
Hungern är en ovälkommen gäst, då man ej
vet, huru man skall kunna avspisa honom. Ja,
denne gästs pockande fordringar låta höra sig hos
den mest svärmiske romanhjälte och komma denne
någon gång på rent allvar att tveka i valet mellan
att äga sin kärleks ideal eller en god materiell
anrättning, exempelvis skinka med potatis. Att
detta förhållande även träffade in på Sven masmästare
är därför icke underligt, helst han egentligen
icke var svärmisk utav sig, utan rätt och
slätt en ofördärvad naturmänniska. Medan han
således tänkte på, huru bittert det var att skiljas
från hemorten utan att ha sett och tagit farväl av
Johanna och korporal Brant, och många andra bedrövliga
tankar rörande dessa för honom så dyrbara
personer korsade varandra i hans hjärna,
funderade han också uppå, huru han skulle kunna
stilla sin hunger. Hans enda utväg var att sälja sitt
gevär; han beslöt därför att utbjuda det i de
hyddor, han under sin vandring komme att passera
förbi. Sedan detta beslut var fattat, steg han upp
för att fortsätta sin marsch, då hans uppmärksamhet
i detsamma fästes på en man, som kom gående
framåt landsvägen och hastigt stannade, då han i
sin ordning varseblev Sven.
Mannen var klädd i grann militäruniform,
olik de vanliga lantsoldaternas. Han bar sådana
epåletter, som Sven sett, att Smålands ståtliga
grenadjärer brukade, men bröststycket på hans
frack var av rött kläde och uppslagen, kragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
