Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstår dig på smedsyrket; om så är, skall du
aldrig sakna lönande arbete, och jag tror mig kunna
försäkra, att du i Stockholm har utsikt att förtjäna
mer penningar vid städet och bälgen än någonsin
här nere.
Sven tvekade nu icke längre, och i hans
belägenhet skulle få gjort det. Hans största
bekymmer hade varit, att han genom sin nödtvungna
flykt från hemorten skulle lämna fosterföräldrarne
utan hjälp och stöd, men Montans försäkran förjagade
denna farhåga, och Sven följde under dagens
lopp Montan till närmaste gästgivaregård, där
denne granskade hans papper, lämnade honom
handpenningarne och fick det behöriga dokumentet
undertecknat. Trygg, åtminstone i sin egen tanke,
under gardeskorporalens vingars skugga mot varje
förföljelse från patron Brackanders sida, fortsatte
Sven jämte hans nya bekantskap följande morgon
sin väg i nordlig riktning, åt Jönköpingshållet.
Montan var en munter och i det hela godhjärtad
kurre med en liten böjelse för melankoli, mot
vilken han dock hade ett palliativ i sin flaska och
i ett filosofiskt-praktiskt laissez-aller-system, avfattat,
likasom de sju grekiske vises, i form av
tänkespråk, sådana som: »tag dagen, som han
kommer» eller »man bör aldrig sörja
värre, än att man med hjärtans lust
kan dansa en slängpolska» o. s. v. Med
dylika tänkespråk och citater ur åtskilliga poeters
arbeten sökte han även, fastän förgäves, att muntra Sven.
- Kära du, sade han vid ett tillfälle, du ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
