- Project Runeberg -  De vandrande djäknarne /
105

(1915) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Djäknarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exempel finner man på ett dylikt utkast, huruledes
Göran under jakt efter en sällsynt kärrblomma nedsjunkit
till bröstet i dyn, och huruledes Adolf,
med bägge händerna fattande i Görans hår, stretar
för att befria sin vän ur hans obehagliga ställning.

Det är en vacker söndagseftermiddag. Göran
och Adolf befinna sig på toppen av det väldiga
Taberg. Den aktningsvärde och gästfrie inspektorn,
som har uppsikt över gruvan och masugnarne på
stället, och hos vilken de båda djäknarne nyss
intagit sin middag, står vid deras sida med en
kikare under vardera armen och talar om ställets
märkvärdigheter. Utsikten är utomordentligt skön.
Nejden, på flera mils omkrets, ligger som en stor
färglagd karta under deras fötter. De mörka, högväxta
och vidsträckta barrskogarne stå där som
djupa legioner av grönklädda krigare, mellan vilkas
leder här och där kyrkspiror liksom fanor och
standarer höja sig, och mellan avdelningarne
slingrar sig Nissan, Lagan och oräkneliga mindre
bäckar i nyckfulla krökningar, glittrande i solljuset
som långa linjer av kopplade gevär. Detta på
trenne sidor om den malmdigra bergjätten; nedanför
den återstående sidan, mellan dess nordliga
sluttning och sjön Vättern, utbreder sig ett mera
öppet landskap, mellan vars kullar man varsnar
en skymt av staden Jönköping, badande sina husrader
i trenne insjöar, av vilka den största vidgar
sig till en ofantlig spegel åt sommarhimlen med
dess skiftande färgspel och åt de romantiska höjder,
som följa dess stränder, tills den längst i fjärran
sammansmälter med himlaranden. Aftonsolen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:07:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djaknar/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free