- Project Runeberg -  De vandrande djäknarne /
120

(1915) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sven beskyllas för tjuveri, rynkades hans yviga
ögonbryn på ett ganska hotande sätt. Hans
sinne uppbrusade, såsom det från hans ungdom
aldrig gjort, ty hans övertygelse om fostersonens
redlighet var lika starkt rotad som hans tro på
bibeln, och att angripa Svens heder var att angripa
hans egen. Han fattade den stortalige länsmannen
hastigt i armen och sköt honom tämligen omilt
ut genom dörren, som genast tillstängdes mitt för
den snopne kronobetjäntens näsa. Då patronen
såg detta, ansåg även han tiden vara inne att slå
till reträtt, i synnerhet då Kerstin med tårar och
skarpa ord började ge luft åt sin harm över den
skamlösa beskyllningen. Han mumlade något om,
att korporalen skulle skylla sig själv för följderna
av sitt handlingssätt, och gick. Strax därpå rullade
giggen bort.

Längre fram på aftonen kom Johanna till
föräldrarnes stuga. Så snart nämligen patronen
väl åter befann sig hemma, hade han kallat flickan
till sig, betalat henne resten av årslönen och befallt
henne att genast lämna Trevnadslösa. Johanna
emottog sitt avsked med större glädje än ledsnad,
och sedan brevets innehåll blivit henne bekant,
tackade hon hjärtligen Gud för det, att hon nu,
utan att vara hindrad av sin tjänst, kunde skynda
dit hjärtat kallade henne, det vill säga till Svens
sjukläger. Hon meddelade föräldrarne sitt beslut
att ännu samma kväll begiva sig på väg; korporalen
ville, att hon skulle invänta morgondagen, så att
några de nödvändigaste anstalter kunde träffas i och
för resan, men Kerstin talade mot varje uppskov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:07:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djaknar/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free