Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Vem vet, om icke gossen möjligen dör,
innan hon hinner fram, sade gumman med tårar i
ögonen. Tänk bara, om han lämnade denna världen
med den tro, att jag velat driva honom från hus
och hem, och att Johanna icke varit honom trogen!
Det kom aldrig till någon förklaring mellan Johanna
och Sven; ja, de hava icke ens sett varandra,
alltsedan patronen fick det olyckliga infallet att
fria till flickan. Det är just den saken, som gått
Johanna mest till hjärtat; det vet jag väl, och det
är, Gud nåde mig, min skuld. Nej, kära flicka,
gå du genast, och tag de pengar med dig, som du
har kvar av lönen; de kunna nu väl behövas.
Stackars Johanna, hon har lidit lika mycket som
jag. Gå du, barn, och måtte du komma tillbaka
med ett sådant budskap, som är i stånd att lugna
både ditt hjärta och mitt samvete!
Anstalterna voro snart träffade. Med ett litet
knyte på armen lämnade Johanna stugan. Hon
gick denna kväll en halv mil och vilade över natten
i byn Fågelvik hos en bonde, som var besläktad
med Kerstin. Tidigt följande morgon fortsatte hon
sin väg. Hon vandrade ensam genom ensliga,
okända trakter, men tanken på Sven gav henne
mod och bevingade hennes steg. Stundom hände,
att någon beskedlig vägfarande lät henne sitta
upp i sitt åkdon och sålunda förkortade hennes
vandring; stundom mötte hon i de djupa, tysta
skogarne kringstrykande vagabonder och rusiga
lösdrivare, som ej skulle tvekat att plundra henne,
om de vetat, att hon haft en liten penningsumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
