Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig; stundom åter var hon utsatt för råa herremäns
plumpa skämt och ogrannlaga frågor, men
hon dövade varje fruktan och gick med lätt hjärta
genom alla vedervärdigheter, livad av tanken på
det mål, mot vilket hon vandrade.
Så hände det, att några dagar efter brevets
avgång en ung kvinna inträdde till den gamla
Karin. Hon sade sitt namn, och Karin igenkände
det, ty hon hade ofta hört sin sjuke gäst under
yrseln nämna detta namn. Med den ömhet och
outtröttlighet, varav endast en älskande kvinna
är mäktig, vakade nu Johanna över Sven och
vårdade honom, såsom en moder sitt sjuka barn,
och Karin fick nu för första gången på länge själv
njuta någon nattro. En dag yrade Sven mycket:
orediga bilder av de händelser, han nyligen upplevat,
föresvävade honom; Johanna hörde åter sitt
namn från hans bleka läppar; det låg kärlek och
även klagan i den sjukes osammanhängande ord.
Då föllo på hans panna tvenne tårar, tvenne sorgens
daggpärlor, från flickans ögon, och de tycktes hava
en förunderlig verkan på den sjuke, en verkan
sådan som det friska aftonregnets på den i solhettan
smäktande blomman. Ett klarnande medvetande
återspeglade sig i hans blick; den uppslogs
sakta och häftades på Johanna, och utan att veta,
om åsynen av de kära dragen var villa eller verklighet,
sträckte ynglingen sina matta armar mot
sin barndoms älskade, sin första och enda kärlek.
Snyftande tryckte Johanna hans bleka ansikte till
sitt bröst. Den gamla Karin stod bakom och betraktade
de unga med tårade ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
