- Project Runeberg -  De vandrande djäknarne /
124

(1915) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni patronen och länsmannen eller någon annan,
som talar illa om mig, så tro dem icke, ty jag
vill behålla den goda tanke, ni har om mig; jag
har intet ont och intet ohederligt gjort. För övrigt
har jag i mitt hjärta längesedan förlåtit dem, som
brutit mot mig, och känner, Gudi lov, icke det
ringaste agg eller bitterhet inom mig... Göran,
i bröstfickan på min tröja ligga några sedlar, som
jag dels fått av värvaren, dels erhållit som köpesumma
för ett skjutgevär. Räkna av hälften och
lämna de pengarne till min far; den andra hälften
skall den goda Karin ha.

Göran gjorde såsom Sven begärde och lovade
framföra hälsningen och berätta allt, vad Sven
sagt. Längre fram på aftonen, sedan djäknarne
talat med Karin och Johanna och av dem tagit ett
hjärtligt farväl, lämnade de den lilla kojan för att
söka ett lämpligare nattkvarter. Regnet hade upphört,
och solen gick ned, omgiven av purpurröda
och guldglänsande skyar. Det doftade friskt ur
skogen; de blåögda förgät-mig-ej, som växte i
landsvägsdiket, de ljuvt rodnande linneorna och
de blågula styvmorsblommorna nickade åt vandrarne
med kalkar, tyngda av regnets svalkande
pärlor. Men det mörknade mer och mer, och
lille Adolf kände sig trött och sömnig efter dagens
mödor. Fast nejden, genom vilken de vandrade,
just icke var glest bebodd, lågo dock få människoboningar
vid själva landsvägen, och när djäknarne
slutligen funno en sådan och klappade på dess
dörr, öppnades denna blott för att utsläppa en
arg och morrande gårdvar, som de först förmedels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/djaknar/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free